Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Långholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Få af lustfararna anade, hvad vi kände, där
vi sutto afstängda från våra medmänniskor ocli
den öfriga världen. Jag har alltid varit storförtjust
i musik (hela tiden i fängelset var jag organist),
hvarför jag så godt som alla söndagar under
hvarje sommar alla de år jag vistades på
Långholmen njöt af denna gratismusik.
Och jag inte bara hörde, jag fann äfven på
råd att se. Eftersom sjukhuset ligger närmare
segelleden än själfva fängelset, kunde jag genom
att praktisera mig upp på ett skåp invid ett högt
sittande fönster se ut öfver vattnet och samtidigt
få en öfverblick öfver det hela. På kvällen lågo
vi för det mesta vakna, för att vi äfven vid
återkomsten möjligen skulle få lyssna till musikens
toner. Jag minnes ännu i denna dag de många
ljusa sommarkvällar, jag låg vaken på min hårda
madrass, ifrigt väntande efter att återigen få lyssna
till de välkomna tonerna, som dallrade in till oss
genom de på vid gafvel öppnade små
fängelsegluggarna.
Ibland låg jag halfvaken och lyssnade, till
hälften drömmande om den frihet jag icke ägde
och kanske aldrig skulle få, och då blef hjärtat
så tungt vid tanken på den hårda verkligheten.
Andra människor ägde den dyrbara friheten, som
jag visste så många tyvärr satte alltför litet värde
på, jag däremot var för hela lifvet förlustig
densamma. Ack, hvad skulle jag icke vilja gifva för
att återfå denl Hur väl skulle jag icke använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
