Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Långholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen och tog ett uppviket papper, som låg bland
de öfriga papperen.
»Här har kommit viktiga underrättelser,
Tillman, goda nyheter. Sätt er där på stolen, så
skall jag läsa det för er. Det är ett kungligt
benådningsbref. Mera behöfver ni förstås inte veta,
men eftersom det är min ämbetsplikt att läsa det
betydelsefulla dokumentet, så skall ni nu få höra,
hur det låter.»
Jag satte mig försiktigt på ytterkanten af
stolen, rädd att gå miste om en enda stafvelse
af det för mig så betydelsefulla dokumentet. Det
steg mig åt hufvudet. Jag blef helt yr af detta
plötsliga omslag i mina känslor. Jag kan inte med
ord beskrifva, hvad jag kände i denna stund. Jag
var rent vild af glädje. Jag höll ett tag på att
kasta mig mig ned på mina knän och tacka Gud.
Tänk att jag nu skulle bli en fri människa! Fri
att gå hvart jag ville, och när jag ville.
Ändtligen! Ändtligen! Efter nära 30 års fångenskap
skulle jag nu bli fri och ha rättighet att lämna
fängelset bakom mig för alltid.
Mitt hjärta var öfverfullt. Jag kunde hvarken
tänka eller tala redigt. Sedan jag framstammat
ett tack till den vänlige direktören, sökte jag
ensamheten för att utgjuta mitt hjärta i tack och
lof till Gud.
Snart nog hade nyheten spridt sig till alla
på sjuksalen, och från den stunden hade jag allas
ögon fästade på mig. Hvart jag gick i salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
