Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Bortkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tung luft. Men för mig var vädret underbart
vackert. Hela naturen log emot mig. Hela
världen låg öppen framför mig. Det kändes så
underligt, att som en fri man få vandra ut i den stora,
vida världen. Hvilken trång och glädjefattig värld
hade jag icke vistats uti under alla dessa år!
Det första goda jag njöt efter min frigifning
var en smaklig middag hos en af fängelsets
konstaplar, som välvilligt bjudit mig till sig. Men änskönt
maträtterna doftade och sågo smakliga och
aptitliga ut, kunde jag inte förmå mig att mer än nätt
och jämt smaka på maten. Jag kände ingen
hunger. Jag var helt mätt.
Men inte nog härmed. Jag hade totalt glömt
bort, hur man skulle bete sig vid ett dukadt bord.
Jag hade alldeles förgätit, hur en hyfsad
människa bör skicka sig bland sina medmänniskor. Jag
kände mig alldeles bortkommen i att umgås med
vanligt folk.
Efter måltiden skildes jag från mitt
omtänksamma och vänliga värdfolk och begaf mig in till
staden, platsen för så många dystra och sorgliga
minnen. Men huru förändradt var icke mitt gamla,
kära Stockholm! Allt var förändradt: folket,
gatorna, samfärdsmedlen, husen, ja, till och med
penningsystemet hade undergått en fullständig
förvandling, sedan jag sist var ute bland människorna.
Då begagnade man riksdaler, skilling och
styfver, nu räknade man i kronor och ören.
Värdesättningarna på mynten voro helt andra nu. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
