Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Det mörka förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kom från en sådan storman i byn som
nämndeman Lars Ersson, så att de närvarande med eller
mot sin vilja måste lyssna med återhållen andedräkt.
På mig verkade frågan som ett piskrapp i
ansiktet. Jag kände hur det sved och värkte efter
slaget. Och så att få alla dessa nyfikna och
förvånade ögon riktade på sig, som vore jag en
vålnad eller gengångare från de dödas rike!
Med stor ansträngning svarade jag:
»Det har jag inte alls reda på.»
Men den myndige nämndemannen lät sig icke
så lätt afspisa, han ville väl visa att han inte
suttit i tingssalen för inte. Någon öfverdrifven
hänsyn för en annans känslor tycktes han
emellertid inte hysa.
»Åh, det måtte ni väl veta, ni som suttit där
på lifstid.»
När han slungat mig denna skymf i ansiktet
betraktade han mig med ett triumferande leende.
Antingen var mannen så uppenbart elak eller
ock var han så oförlåtligt ohyfsad, att han inte
hade en aning om hvad som var passande eller
icke. I hvilket fall som helst så nådde han sin
afsikt. Jag kände mig gränslöst förödmjukad. Jag
skämdes som om jag ertappats på bar gärning
under utöfvandet af ett brott. Mitt ansikte glödde
af förvirring och blygsel. Jag kunde knappast
andas. Jag måste ut och få frisk luft. Jag reste
mig och vacklade ut ur rummet, följd af de
innevarandes medömkan. Men den myndige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
