Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
fönstret ut i den gamla, halft förvildade trädgården
där utanför; och i dessa trötta ögon speglar sig
naturen med en glans som aldrig förr. Hvarje sol-
stråle, hvarje färgskiftning, hvarje välbekant kontur
i denna trädgård, som i många år varit hennes lifs
horisont, insuper hon nu med en så intensiv för-
nimmelse af naturéns fägring, som hon aldrig förr
erfarit. I denna förnimmelse finnes endast ett litet
stänk af förgängelsens vemod; den enda svaga dis-
harmonien i hennes sällhetskänsla är tanken på
att denna naturens skönhet skall dö med henne
själf, ty ingen annan skall kunna känna den så
djupt, så befriande som hon, den döende.
Öfver hennes af lidande härjade drag ligger
det dock ett skimmer af stilla lycka. Hon har
gjort upp räkningen med tillvaron: sjukdomen har
gifvit henne hvad hon törstat efter, frihet, och nu
kommer döden i rättan tid som afslutning på ett
misslyckadt lif. Hon drömde, också hon, en gång
om en lifsgärning, något att lefva för eller, i brist
därpå, något att dö för, men hon fann hvarken det
ena eller det andra, och hon kunde aldrig finna
det: hon var ju kvinna.
Det blef emellertid icke blott frihet sjukdomen
skulle gifva Victoria Benedictson. Den utvecklade
till ett personligt ömhetsförhållande tillgifvenheten
mellan henne och hennes yngsta styfdotter, som var
hennes sjuksköterska, och detta förhållande fylde
sedan delvis tomheten i styfmoderns lif.
Sjukdomen var det också, som bragte hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
