Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Len NR RETT
5)
32
postmästarfrun, hvars literära intressen ingen då
ännu ordade om, men väl om hennes målning.
Någon personlig bekantskap inleddes egentligen icke
förr än på våren 1884, då Axel Lundegård (hvil-
ken efter en brytning med sin far sökte slå sig ut
på egen hand i Stockholm genom literärt arbete)
erhöll ett bref från Ernst Ahlgren, som började
med ordet: Kamrat! och i hvilket hon uttalar sitt
intresse för hans sträfvan, som hon kunde sympati-
sera med efter att »i åtta år under fem olika sig-
naturer i fem olika tidningar» ha kämpat mot
samma literära motigheter och hon fortsätter:
Jag vet att våra åsigter i många fall äro de
samma och att vi båda, delvis åtminstone, komma att
kämpa för samma sak, ty ni är ju »en af de våra»
-— det förkättrade »unga Sverige». Men om också
icke så vore, skulle det icke hindra mig att erbjuda
detta kamratlika handslag, ty skråande är mig det
förhatligaste af allt. Ärlighet, se der hufvudsaken!
En lugn, sansad ärlighet och en outtröttlig sträfvan
efter sanning, det är hvad vi böra hafva för ögonen.
Att vara sig sjelf är svårt nog, men det är dit all
sjelfuppfostran bör syfta.
Detta första bref anger redan arten af det vän-
skapsförhållande, som (sedan Axel Lundegård slutit
vapenstillestånd med sin far och åter besökte Hörby)
började under sommaren 1884, med den lilla hok-
lådan till skådeplats.
Nu kom Ernst Ahlgren första gången i lefvande
beröring med den nya tidens tankar, ytterst radi-
kala i hvarje afseende, så som de gestalta sig i en
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
