- Project Runeberg -  Ernst Ahlgren. Några biografiska meddelanden /
38

(1889) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.







vi
4





38
-— till sist — har du aldrig sett en så skriande orätt-
visa, att du tyckte dig ha hvarken rast eller ro förr
än den var beifrad?

Ah — »>fratello mio!» — din bror Ernst har
ingen änglakaraktär; dagrarne der kasta mörka skug-
gor — till hvilken af de båda slagen räknar du väl

den svagares hat mot allt förtryck? »Mitt stora,
vackra hat», säger Zola.

Detta bref (som genom egarens tillmötesgående
här kunnat meddelas) är ett mycket känneteck-
nande uttryck för Ernst Ahlgrens eget gjälshf då
hon börjar sin egentliga författarbana, och på samma
gång för den etiska och literära växelverkan, som
fortgick mellan de båda vännerna.

Hon har själf sagt, att hon aldrig kunnat skil-
dra män på det lifsvärkliga sätt, som så väsentligt
skiljer hennes arbeten från de flesta författarinnors,

om lifvet icke, jämte den mångsidiga erfarenheten

af olika mäns skaplynnen, gifvit henne möjligheten
af samarbete med en manlig intelligens på grund-
val af fullkomlig jämlikhet. Denne kamrat hade
icke en skymt vare sig af manligt öfversitteri eller
manligt galanteri gent emot henne som kvinna och
det var detta, som från början ingaf henne den
stora trygghetskänsla, hvilken kom henne att våga
vara sig själf. Han var lika sträft ärlig i sin in-
sigtsfulla kritik, som gifmild med sin uppmuntran,
och hon kände sig behöfva båda delarne, men fram-
för allt uppmuntran för att stärka sin, af de många
motgångarne försvagade, själftillit.

Lugnt och fritt fortsatte de att dryfta tidens

RS

SENAST

1


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keahlgren/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free