Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
icke falskhet mot de frånvarande. Det är icke osjelf-
ständighet heller riktigt, ty jag kan ju ibland stå
ensam mot en öfvermakt, det har jag ju gjort här (i
Hörby) ända tills de sista åren; men då gäller det
inte allmänna satser, det gäller handlingar, det gäller
lefvande lifvet sjeltt. Jag vill heller inte bli gjuten
efter vissa menniskoformer, jag har så fullt upp att
studera de lefvande menniskorna hvar för sig, som in-
divider, jag skrifver icke på tendens, jag kan icke
ställa upp mina etiska principer till ett system, jag
vill icke, det tillkommer icke mig; vill man få fram
ett sådant system ur mina yttranden, som de förfluget
kunna komma samtalsvis (och jag samtalar aldrig så
lätt som i bref) så skall det systemet icke vara värdt
tio öre. Jag har både meningar och grundsatser, men
de äro liksom för privatbruk. Jag handlar efter dem
och efter min natur, men jag känner icke något lifligt
begär att inympa dem på andra. Allt annat upp-
slukas af min törst efter att kunna fatta den person-
lighet, som jag talar med. Jag vill hemta och icke
ge. Min natur är så inrättad. Jag hbehöfver stoff,
stoft, stoff! Jag behöfver mångfald, skiftningar, lif.
Så fort det gäller att kämpa för eller emot en abstrakt
idé, är jag fullkomligt värdelös. Som partiman är
jag oduglig. Jag tycker att nästan hvarenda menni-
ska har rätt, från sin synpunkt sedt; och så ryckes
jag med och ser det från den synpunkten så länge
jag är inne i den menniskans tankegång. Det är
icke vankelmod. När det gäller att fatta beslut för
. min egen räkning ser jag också med mina egna ögon,
då det gäller andras tankegång föga mer än noll.
Af det ofvan anförda torde framgå, att intet
parti har rätt att tillegna sig Ernst Ahlgren. Det
är icke i hennes enskilda yttranden, hvarken hen-
nes mest måttfulla eller hennes mest radikala, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
