Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
knapt det, som var otrefligt och oskönt i hemmet;
den gruppen gaf en festlig prägel åt alltsammans;
jag sökte, så godt jag kunde, ordna allt till en
värdig bakgrund åt det där enda konstverket. 5e-
dan den var borta lät jag allt vara: det lönade ju
inte mödan mer.»
Det var emellertid icke många, som sågo till
botten af Ernst Ahlgrens natur och där uppdagade
ofvan antydda grunddrag.
Hon gaf tvärt om i allmänhet intrycket af att
kunna taga på många händer och dela sig åt många
håll. Utåt sedt var detta också fallet; innerst be-
tydde ytterst få människor något väsentligt för
henne. Detta innebar dock ej någon egoistisk köld,
ty hon kunde dela andras fröjder och lida deras
sorger på det mest akuta sätt, så akut, att äfven
detta slet ut hennes motståndskraft mot en tillvaro,
som ger många möjligheter till medlidande, få till
medglädje. Men hennes innersta väsen var af det
slag, som skildras i Modern:
»Sådana människor som jag borde slås ihjäl
vid födelsen, de passa icke bland de andra. De
äro endast människohalfvor, der andra ega hud och
ben, där ha de blott en tunn hinna och deras hjärta
fäster sig vid ett, ett enda förhållande; ryckas de
lösa derur, så blöda de till döds.» ;
Den krets Ernst Ahlgren i Stockholm slöt sig
närmast till var den grupp inom 1880-talets för-
fattare, som kallats »unga Sverige»; så väl hennes
lifsåskådning som hennes personliga sympatier förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
