- Project Runeberg -  Ernst Ahlgren. Några biografiska meddelanden /
63

(1889) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



63



insåg tillika att det nu gälde att rädda sin egen
andliga tillvaro, sitt diktarkall — och båda dessa
moderspligter mäktade hon ej uppfylla. Dessutom
var hon ej af dem, för hvilka de naturliga banden
hade inflytande på känslan eller pligtkänslan. En-
dast ett förhållande af alldeles fritt val kunde för
henne erhålla en lifsafgörande betydelse.

Slägtbanden hade städse, enligt hennes egna
ord, för henne saknat all betydelse.

Att diktarkallet för henne kändes som det he-
ligaste moderskapet torde framgå ur nedanstående
uttalande:

Allt, som icke hindrar mig i mitt arbete, som
icke förmenar mig att lefva bland de figurer. som
befolka min egen verld, det är mig lätt att bira.
När jag känner mig söndersliten som ett jagadt, het-
sadt djur, då är det mig ro och hvila att sjunka ned
i mitt arbete, eller att gå timvis på kyrkogården och
se scen efter scen af det som skall komma — om jag
lefver — rullas upp för mina ögon, lyssna till dessa
välkända röster. Genom det blir jag lugn och stark
igen. Ingen olycka vore större än om någon kunde
taga det ifrån mig. ’Tro nu icke att jag är öfverspänd.
eller egenkär. Jag är det mycket litet, och icke har
jag som värst mycket af iäregirighet. Min skrifklåda
är icke stor, jag arbetar långsamt, nästan med an-
strängning. Men det rör sig menniskor i mitt inre,
menniskor som jag sett eller menniskor som formats,
jag vet icke hur; jag hör dem, jag ser dem, för
mig äro de lefvande, som kött och blod. Blotta
tanken på att låta dem dö vill qväfva mig sjelf,
det är som att lägga hand på något verkligt lef-

vande, på allt som varit mig lifsvarmt och kärt;


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keahlgren/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free