- Project Runeberg -  Ernst Ahlgren. Några biografiska meddelanden /
69

(1889) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



69

icke kunna föda mig. Låt dem icke koka ihop någon”
romantisk historia om mig — framdeles. Jag är så /
nykter; låt dem derför icke måla ut mig till ett sen-
timentalitetens offer, om det hela bara är ett enkelt
penningspörsmål. — — — Tänk inte att något kan
göras, ty om jag också inte för tillfället vore i pen-
ningknipa (och det är jag inte, jag kan lefva 4 må-
nader), så skulle förr eller senare tröttheten bli så
stor, att jag måste hvila mig till hvad pris som helst.
Och då — Ty allt jag förtjenar kan ju endast bli till-
fälligt; en bit att stoppa i munnen strax.

Det är så underligt att vara så ensam, så utan
rotfäste; drifva eller sjunka, hur man kan. Men Jag
vill hellre det än vara ofri. Det fins knappt någon
tid i mitt lif, som jag skulle vilja utbyta emot denna.
Jag har det bättre nu, än jag någonsin velat hoppas
jag skulle lyckas att få det. Jag är fri, en riktigt
fri menniska, och det är bättre än’allt annat. Bättre
än att vara rik och få hvila sig. Jag ville icke ha
igen den tiden, när jag hade händerna fulla af pen-
ningar, jag ville inte ha den igen för en hel million.

Jag är så trött att det ringer för mina öron som
två stora kyrkklockor. Men jag skall strama upp mig.
Jag vill icke ge tappt ännu. Jag har haft det värre
än nu, ibland, och varit lika trött.

Stackars de rika! De veta inte af hur härligt det
skulle smaka med hvila —- alldeles bekymmersfri hvila.
Ty de ha aldrig jagats som vi andra, penninghetsade
slafvar.

Jag ser så glad ut att jag skulle kunna hålla en
hel trupp vid godt mod med min uppsyn. Men nir
jag får en penna i hand kan jag nästan aldrig ljuga.

De andra stackars författarne, de manliga, som


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keahlgren/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free