- Project Runeberg -  Ernst Ahlgren. Några biografiska meddelanden /
80

(1889) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


















» Deri ligger hemligheten.

50





— nöjd som efter en lång dag af skiftande syssel-
sättning — då ville jag somna, somna tryggt utan
denna förfärliga ångest för plågorna.

En gång skall ”menniskoslägtet komma så långt i
utveckling, att detta anses som det naturliga och för-
nuftsenliga. Man bereder djuren den smärtfriaste död
man kan uttänka, men menniskan ——-

Icke ära, icke den största framgång, icke rikedom
eller alla menniskors aktning, icke allt som menniskor
fika och sträfva efter skulle för mig kunna bli så
mycket värdt som ett stilla, smärtfritt inslumrande
utan fruktan.

Tro inte att jag är melankolisk nu. ’ Jag är gla-
dare och nöjdare nu än när jag — stackare — var
vid din ålder. Och inte ens då var jag. olycklig.

Jag har inga rötter i lifvet. Jag är blott en åskå-
dare, äfven när jag lider och lefver med mest intensitet.



Sådan blir den, som kan ha allt att frukta af att
lefva, men intet att hoppas. Sämre än nu kan jag
få det hvilken dag som helst, men aldrig, aldrig
bättre.

Arbeta och gläd dig åt lifvet, barnet mitt. Lifvet
är inte fattigt. Tro aldrig det! Det är så mångfal-
digt, skiftande; hvartenda arbete gömmer en hemlig
källa till rikedom och tillfredsställelse, för den som
blott lärt sig älska det.

Jag har år efter år gått och burit på en stor, stor
toinhet. En tomhet är Aldg nyttig till något. Och
intet gör en så trött som medvetandet att det man
går och bär på är alldeles- onyttigt och skall bli så i
evighet. Derför gripes man af begär att låta detta
stora, tomma ting glida af sig, och att sjelf få sjunka
ned vid vägkanten och somna.

Om du får sorger och lidanden —– och det får du
ibland — så tänk bara på hur glad du kan vara ändå,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keahlgren/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free