- Project Runeberg -  Ernst Ahlgren. Några biografiska meddelanden /
81

(1889) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.







31



att du inte går och släpar på en sådan der osynlig
trollbörda, en sådan der stor tomhet.

Om jag går och bär den der trollbördan litel längre
eller kortare gör intet till saken, när jag blott vet att
jag blir af med den till sist.

Och jag har en hel del att skrifva. Jag måste
sjunga ut innan jag går.

Friskt mod!

De båda andra brefven äro från December 1887:

Ett vet jag: — jag skall alltid älska lifvet.; "Jag
menar allt det som lefver, det hela. Också den nat-
ten, då jag stod och kände det som om Jag icke kunde
lefva, också då älskade jag allt det, som skulle stanna
qvar efter mig; allt det, som efter mig skall lida och
glädjas.

Jag tror att jag skall kunna dö utan bitterhet.

Hvad är det du säger: »lifvet hittar alldeles visst
den sårbara punkten i vårt hjerta, genom hvilken vi
lättast kunna förblöda».

Ja, men har det inte rätt till det? Det hittar ju
också den punkten, der all glädje ligger och gror.
Jag har varit så fattig, jag menar så der ensamt
fattig, och ändå skall jag gå bort ifrån allt med ett
stort, varmt tack, när jag vet att jag får dö smärt-
fritt. Det medvetandet, det är det största och rikaste
som någonsin mött mig. Den, som gaf mig morfin,
har gjort mig den största välgerning en menniska kan
göra den andra. Det är som om hela min varelse
rätade ut sig efter en lång tortyr och småningom ar-
betade sig fram till helsa och krafter. Om lifvet är
för hårdt för mig, eller jag för vek för det — hvilket
är det samma -— då kysser jag dess hand och går. Men

Jag är glad att ha lefvat, när jag dör utan fruktan.

Jag är lugn, lycklig, harmonisk och upptagen af
Ellen Key, Ernst Ahlgren. 6




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keahlgren/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free