Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENS
I Januari 1888 var det, som dödslängtan blef
så mycket starkare än lifslusten, att Ernst Ahlgren
(med morfin) gjorde ett själfmordsförsök, som miss-
lyckades. Huru stark lifsledan nu blifvit, visade sig
i den sorg, hvarmed hon talade om detta miss-
lyckande, som skulle hafva botat en mindre djup
fasa inför lifvets tunga uppgift. Från denna stund
voro kropps- och: själskrafter borta.
Under den närmast följande tiden skrifver hon:
Det dröjer visst mycket läinge innan jag blir i
stånd att arbeta för bröd. Jag ville så gerna lefva.
Jag är inte olycklig, men jag är bruten. Kroppen
har dukat under af öfveransträngning och inre kon-
flikter. Man skall tänka på hur försvagad jag blifvit
af min feråriga sjukdom.
Om jag kunde i ord beskrifva hurudan Axel Lun-
degård varit och är emot mig! Han vet allt, allt
om mig, vi äro ju så gamla vinner, vi ha lefvat som
kamrater innan någon menniska iännu kände Ernst
Ahlgren, innan Från Skåne kom ut och nu först
kännes det huru djupa rötter tillgifvenheten har. Om
du kunde tänka dig hur han vårdar mig!
Kunde du höra hur han säger att jag skall ha min
frihet om lifvet är för tungt, men hur han genom
den mest grannlaga ömhet söker tillknyta de trådar,
som brustit mellan mig och tillvaron! — — — —
Ja, ja; jag vill lefva, om jag kan, jag menar om det
fins en möjlighet för att jag någonsin mer kan arbeta.
Men det kommer nog att gå lång tid innan jag kan
få krafter eller lefnadsmod igen. Jag önskar att jag
kunde vedergälla min trofasta kamrat för de tusentals
välgerningar han hunnit bevisa mig under denna
korta tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
