Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kan icke ha förtjent hälften af all den till-
gifvenhet, som slösas på mig, och ändå känner jag
mig så underligt fattig. Hur oförnöjsam man är. Jag
är den näst närmaste för så många? Den närmaste?
Aldrig. Det är väl för att jag inte får ha något
annat än mitt arbete.
Kunde jag blott vara konstnär så mycket i form
som i sinne, då skulle jag gerna lida så mycket jag
redan lidit, när lidandet blott gaf mig förmågan att
förstå och återge allt menskligt. Jag älskar konsten
mer än mig, mer in lifvet, mer än alla som stått
mig nära. Om jag kunde! Jag kunde dö nöjd, om
jag blott visste att jag skrifvit så sant, så sant och
så riktigt af kött och blod, att det skulle lefva långt
efter mig sjelf.
Om ett pågående framgångsrikt försök att bereda
henne ett enskildt stipendium skref hon:
Endast den, som från alla sidor är fri, kan göra
ett godt arbete. Friheten är en konstnärs lifsluft.
Mitt frihetsbegär är obändigare än någonsin. Intet
parti! Ingen kafvel i min mun! Inom mig ligger
jemnmåttets lag och det är den enda min penna vill
böja sig under.
Jag är på bättringsvägen. Ekonomisk förtviflan
öfver att icke kunna »mång-skrifva» låg i bottnen på
det hela.
Lundegård är fortfarande som både mor och bror
och kamrat och allt hvad en god menniska kan vara
för en sådan enstöring som jag. Jag tror, att jag
blir frisk, när näringsomsorgerna icke kunna komma
åäÄämg —————————
Jag har fullt af ’Tobiassonska ämnen — små lef-
vande barn med hjerta och lifsvärme!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
