Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skref dock senare, att. hon till dessa ämnens
utförande ännu icke hade nog sinnesro. Emeller-
tid sökte hon: ihärdigt arbeta.
Romeos Julia, Ur mörkret och hvad som efter
hennes död fans i utkast till sorgespelet Den berg-
tagna kom sålunda till under denna tid. Hon sökte,
med den dödsdömdes ångest, gripa hvarje tag i
lifvet, hvar utsträckt hand, hvilken sökte hålla henne
kvar. »Jag går omkring som en hund, hvilken vet
att han skall dö, men just därför tigger männi-
skors smekningar», sade hon kort före slutet. Allt
blef henne under denna tid en så intensiv plåga,
att man knapt mäktar fatta huru hon kunde så
ytterligt uppröras öfver så oväsentliga ting, om man
ej erfarit att ett lidande finnes, hvilket likt eld
kastar sig öfver spånet lika väl som öfver skogen,
hvilket i allt söker sin näring. Det sista stora
försöket till själfförsvar mot döden var resan till
Paris i en väninnas sällskap; men äfven detta miss-
lyckades.
Innan hon for skref hon från Hörby, där hon
då en tid vistats nästan ensam:
Jag lefver som en eremit och med mitt efter vin-
lighet törstande sinne kan detta göra mig nästan
själssjuk. Derför reser jag nu till Paris, der jag har
några vinner, bland andra Jonas Lie med bustru —
rara, rara, hjertegoda menniskor, som kunna vara viän-
liga; det kunna skåningar nästan aldrig. Jag håller
på att svälta ihjäl andligen, när jag för länge endast
sett dessa reserverade skånska ansigten, så lika mitt
eget. -— — — Det behöfs blott ett hjertligt ord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
