Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
Ensam, som hon lefvat, dog Ernst Ahlgren för
sin egen hand natten till den 22 Juli 1888.
Redan den 18 Juli hade Ernst Ahlgren skrifvit
några ord »till de efterlefvande». Dessa sista ord
sluta sålunda:
»Jag är icke i sinnesstämning att i ord uttrycka
mina känslor för alla dem, som visat mig välvilja
och godhet. Jag ber alla dem, som stått mig nära
att de ej måtte tro detta komma af hjertlöshet:
Det gör mig ondt att jag måste vålla sorg; men
gör de lefvande allt det goda, som ni unnade mig).
allt det goda, som jag gjälf skulle velat utföra
om det varit mig möjligt att lefva.»
I samma skrifvelse gjorde hon Axel Lundegård
till sin literära arftagare. I ett bref, som fans på
hennes bord, är detta arf öfverlemnadt åt honom själf
med några enkla ord af tacksamhet, vänskap och
förtroende. Som sin önskan uttalade hon också,
att bli begrafven i Köpenhamn.
Hon hvilar där på Västra kyrkogården nära
hafvet. Minnesstenen bär endast namnet Ernst
Ahlgren och tvenne italienska ord, dem en hennes
egen anteckning visat hän till som grafskrift:
Implora pace.
Denna bön var slutligen den enda, Ernst Ahl-
gren stälde till lifvet. Men på den bönen ger lifvet
intet annat svar än — döden.
— ee
La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
