Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp i solbaddet på grunt vatten, ger ofantligt mycket
gynnsammare villkor än ett inlandsläger. Klimatet vid
kusten är också blidare än inne i landet, vilket betyder
mycket för ett folk, vars bostäder erbjuda föga skydd
mot kölden. Slutligen måste man räkna med; att de
första kolonisterna kommit utifrån och att sålunda
landets kusttrakter i söder och sydväst varit de först
bebyggda. Den ytterst svaga folkökning som är typisk
för ett primitivt jägarfolk gjorde att utbredningen inåt
landet måste ha skett särdeles långsamt. Sådana
förhållanden känner man f. ö. väl till från många håll på jorden
ännu i dag. Även i de nuvarande arktiska områdena är
det egentligen blott kusten som är mera stadigvarande
bebodd.
Därmed är dock inte sagt, att inte de första
årtusendenas svenskar besökte inlandet. Tvärtom måste man,
efter spridda fynd att döma och framför allt på grund
av förekomsten av typiska inlandsdjur i
avskrädeshögar-nä — ren, hjort, bison och uroxe, björn och bäver, för
att bara nämna några — antaga, att kustborna vid
lämplig årstid gjorde längre eller kortare jaktfärder inåt
landet. Troligen företogos dessa planmässigt och med en
viss regelbundenhet. Vilden går sällan på måfå ut i det
okända. Han känner sina jaktmarker och vet, vart han
skall vända sig och när ögonblicket är lämpligt för att
uppsöka ett visst byte.
Hur dessa boplatser sågo ut under stenålderns många
årtusenden, kunna vi endast bilda oss en allmän
föreställning om. En strandboplats utan naturliga skjul var
väl snarast en spridd anhopning av enkla kojor, täckta
med ris eller vass, kanske också till en början av
skinntält, om vintern måhända också hyddor av sten, torv
och snö. Några sådana ha dock ej bevarats. Vad man
har kvar är en mängd härdar, anhopningar av stenar,
på vilka man haft sina eldar brinnande och tillrett sin
föda. Någon gång markeras omkretsen av en rund hydda
ännu av en ring av stenar, på samma sätt som man ännu
i dag ser platsen för en övergiven lappkåta avteckna sig
på marken. Endast i några lyckliga fall har man lyckats
konstatera verkliga hyddbottnar från stenå’lderns senare
perioder, med ett slätt, av sand eller lera täckt
golv-plan, i vars omkrets ännu resterna av multnade
väggstolpar visa husets omfång. Det har varit små
hyddor, ungefär av en lappkåtas storlek. De ha
varit uppförda av smäckra, i jorden nedsatta störar,
mellan vilka man flätat ris. På detta ris har man sedan
smetat lera — ett byggnadssätt, som ännu ej är alldeles
utdött i Skåne och Halland och som mångenstädes i
världen, t. o. m. i Europas primitivare kulturer, är
mycket vanligt. Hur en sådan hydda, uppförd med
sten-åldersverktyg i våra dagar, kan te sig, visar bilden från
de berömda »stenåldersmännens» läger på Rockelstad i
Södermanland. Man kan få sådana byggnader både täta
och starka. Hyddan på Rockelstad är tolv år gammal
och har inte tagit någon skada varken av frost eller regn.
Emellertid fanns det hela stenåldern igenom även
grottmänniskor i Sverge. Den underliga Stora Karlsö utanför
Gotlands västkust hyser i sin branta kalkstensvägg en
grotta, Stora Förvar, där man hittat tjocka lager av
lämningar efter många släktled, som bott därinne. Det
är för resten ej blott stenåldersfolk, utan också långt
senare släkten, som hållit tillgodo med den präktiga,
alldeles gratis av naturen upplåtna bostaden ute i det
av säl, fisk och fågel vimlande jägareparadis, som den
ensamma ön måste ha varit.
Längre fram på stenåldern, när landets klimat
förbättrats — det blev t. o. m. ett gott stycke bättre än
det är nu — började folk att flytta inåt landet och
utbreda sig på de då ur havet uppstigande, odlingsbara
markerna. Boskapsskötsel och något åkerbruk började
idkas vid sidan av jakten och fisket. Befolkningen blev
tätare och förmögnare. På sina håll måste det ha funnits
riktigt mäktiga och rika stammar med pampiga
hövdingar i spetsen. Om dém vittna de stora stendösarna och
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
