Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKT KONSTHANTVERK
PÅ BRONSÅLDERN
Skräddarekonsten och allt vad därtill hörer torde under
stenåldern i Sverge ha stått relativt lågt, och vi ha
verkligen inga möjligheter att veta, hur folk gick klädda här
då. Så mycket är säkert, att de inte gingo nakna, ty redan
på en tid, som ligger före eller är ungefär samtidig med
människans första uppträdande i Sverge visar
stenålders-konsten i andra länder, att folk hade begrepp om att klä
sig ganska väl och fullständigt. Inte ens frånvaron av
vävda tyger behöver ha hindrat folk från att ekipera sig.
Många nordliga folkslag i världen ha rett sig bra med
bara skinn och hudar och åstadkommit både praktiska
och prydliga plagg på den vägen.
Men bronsålderns nordbor hade i alla fall hunnit bra
mycket längre än till skinnskrädderiet; man har hittat
rester av ylletyg i svenska bronsåldersgravar, rätt enkelt
men i alla fall riktigt vävt. Och för några år sedan fann
man i en mosse på Gerumsberget i Västergötland en hel
stor mantel av rutigt ylle, som visserligen var lite
trasig här och var men som eljest vid första
påseende gott kunde ha varit tappad av en
väst-götagumma för några år sedan. Den låg likväl så
till, djupt nere i den orörda torven, att man med full
visshet kunde bestämma dess ålder till över 3,000 år. Och
en närmare granskning av tillskärningen gav till resultat,
att det inte var någon vanlig sjal, utan en kappa av det
slag, som man förut känner från fullt säkra danska
brons-åldersfynd. I vårt södra grannland har man nämligen haft
turen att vid flera tillfällen råka på gravar från äldre
bronsåldern, — innan likbränningen blivit införd i
Norden — som voro särskilt lämpliga för bevarandet av
kläder. Den döde hade lagts i hälften av en urholkad,
färsk ekstam, som sedan tillslutits med andra halvan och
bildade en väl stängd kista, över denna hade sedan en
tät gravhög lagts upp, så att stammen inte förmultnat.
Syrorna i den färska eken — garvsyra fås ju av ekbark
— verkade som ett utmärkt konserveringsmedel på
ylletyg, skinn och liknande ämnen. När kistan öppnades, låg
den döde där till synes oförändrad, med hår, hud och
kläder. Men vid närmare undersökning befanns det, att
allt fastare material, t. ex. skelettet, alldeles upplösts, så
att mumien föll ihop vid minsta beröring. Däremot voro
de till synes ömtåligaste ämnena bevarade — i en grav
kunde man på en blomma, som råkat komma med i kistan,
bestämma, vid vilken årstid den unga kvinna, som låg
där, blivit jordad. — Gerumsmanteln ger oss rätt att
antaga att svenskarna på bronsåldern gått klädda ungefär
som danskarna. Mansdräkten bestod av ett stycke tyg,
lindat om kroppen under armarna och långt nog att
räcka till knäna. Denna enkla kolt hölls ihop av ett vävt
bälte i midjan och dessutom, för den som hade råd, av
någon av de många vackra dräktnålar eller broscher, som
ofta hittas i bronsålderfynd. över axlarna bar man en
mantel, hophållen av en annan brosch. Mössor av tyg,
antingen rundkulliga eller mera toppiga,, förekomma i
fynden, likaså tygstycken att linda om fotterna och rester
av skinnskor.
Kvinnodräkter ha vi inga i Sverge från denna tid. De
danska bestå i regel av en kjol, lik mannens kolt men
längre, och en kort jacka med ärmar. En ung flicka bar
i stället för kjol ett slags knäkort skört bestående av
bara yllefransar, invävda mellan ett midjeband och en
nedre kantskoning. Knutna hårnät ha också hittats, och
man har kunnat konstatera, att en del kvinnor burit
håret halvkort. På våra hällristningar markeras kvinnorna
dock ofta genom långt, hängande hår.
Allra högst nådde hantverket här uppe i Norden i
alla fall på samma områden, där man redan på stenåldern
visat sådan överlägsenhet: i fråga om tillverkningen av
vapen och andra manliga redskap. Konsten att gjuta
brons, som redan vid vår bronsålders början var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0036.html
