Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid / 44 (1931-1932) Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta är ett av de sällsynta fynden från övergången mellan brons- och järnåldern. Det är några smycken av brons samt en ring, en skära och en liten krokig kniv av järn, allt nedlagt tillsammans under en stor sten i Vallstena socken på Gotland. Föremålen finnas nu i Statens Historiska Museum. Det största smycket är 114 mm. i diameter.

efter 300-talet börjar falla sönder, strax röra på sig och
bit livliga nog. Det första vi höra om germanerna är, att
de tränga fram härjande i gamla keltiska länder, och
redan på 100-taIet f. Kr. äro de i full gång med att angripa
deras stamland, östra Frankrike.

Ännu en tredje omständighet, som kan bidraga till att
förklara kulturens tillbakagång i Norden under den äldsta
järnåldern har framdragits av en norsk arkeolog,
professor A. W. Brøgger. Han påvisar för Norges del, att ingen
inhemsk produktion av järn kan spåras längre tillbaka än
flera århundraden efter Kristi födelse. Han anser, att
järnet tidigare importerats och att först den romerska
erövringen av västra Europa och igångsättandet av en stor
järntillverkning nere på kontinenten, särskilt i
Rhentrak-ten (just där ännu de stora järnverken ligga), givit
nordborna kunskap om, hur järnet kunde utvinnas.

Även om detta icke håller streck för Sverges del — här
fanns kanske en hel del naturliga förutsättningar för
järndrift, som saknades i Norge, liksom också en tätare
befolkning, åtminstone i Götaland och på de stora öarna
i Östersjön — så kan det nog ändå ha spelat en stor roll,
att man småningom slutade tillverka brons för export på
kontinenten, samtidigt som järnet, vilket ju förekommer
på många håll, väl i allmänhet torde ha producerats
endast för förbrukning inom det egna området. Så länge
nordborna sålunda inte längre hade tillfälle att köpa
brons, ej heller lärt sig tillverka inhemskt järn, måste de
ha suttit i ganska trånga villkor. Tillsammans med
klimatförsämringen och uppväxandet av mäktiga, fientliga
grannar i söder kan detta ha vållat en period av kulturell
fattigdom, som varit utpräglad nog att framträda i
fornfynden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>