Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Dessa mynt (i naturlig storlek) av gott silver äro präglade av
engelska myntmästare i Sigtuna för Olov Skötkonung och hans son
Anund Jakob. Mynten i övre raden äro s. k. Birkamynt från
800-talet, troligen präglade i Birka och i så fall de äldsta penningar
som gjorts i Sverge. |
Han döptes enligt gamla berättelser i en källa vid sin
kungsgård Husaby i Västergötland av den engelske
missionären Sigfrid. Vid denna tid voro ju redan Danmarks
och Norges kungar kristna, och Sveakungen kunde inte
gärna vara sämre, ty hedendom gällde nu även i
Nordeuropa som tecken på kulturell efterblivenhet.
Även ett annat bevis på Sveakonungens vilja att
anpassa sig efter europeiska former äga vi från Olovs tid.
Han är den förste, som låtit prägla riktiga silverpengar
med sitt kungliga namn och rikets myndighet som garanti
för deras giltighet. Visserligen finns det mynt som äro
betydligt äldre, redan från 800-talet, och som av svenska
forskare anses ha blivit präglade i Birka (danskarna
synas vilja ha dem till att höra hemma i Slesvig). Men de
äro bara dåliga imitationer av frankiska pengar, alltså
ett slags falska mynt, om också fullt lödiga och
likvärdiga med förebilderna. Däremot äro Olovs mynt
alldeles korrekta, ehuru utstyrseln med kungaporträttet på
ena sidan och ett likarmat kors på den andra, är en
efterbildning av samtida engelska pengar.
Hans engelskvänlighet var f. ö. utpräglad. Han var
med om att förhjälpa den danske vikingakonungen Knut
den store till välde i England. Även i Rysslands politik
blandade han sig med framgång. Olov Skötkonung
synes ha varit en man, som strävat högt och bedrivit en
utåtriktad och aktiv politik. Men han hade dem som
höllo igen. Visserligen anses Snorres ståtliga berättelse
om lagman Torgnys karska bondetrots på Uppsalatinget
vara en saga, men även den, likaväl som sagan om
Jomsvikingen Styrbjörn, måste tillmätas ett visst värde.
Ty det synes vara säkert — och senare händelser, som
äro bättre bestyrkta, peka i samma -riktning — att kung
Olov mot slutet av sin regering, under 1000-talets andra
årtionde, hellre höll till i Västergötland än i Svealand.
Detta måste nog ha berott på, att svearna inte med samma
glädje sågo hans kristet och västeuropeiskt inriktade
politik, som de i dessa hänseenden mindre konservativa
götarna.
I alla fall efterträddes han av sin ända från
barndomen kristnade son, som jämte det gamla sveanamnet
Anund, bar det bibliska namnet Jakob — sannolikt icke
efter patriarken utan efter den särskilt i västra Europa
högt vördade Sankt Jakob den äldre, Västerlandets
apostel.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0113.html
