Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
|
På denna gotländska dopfunt från
1200-talets början framställes Jesu
dop på ett naivt sätt så, som det
tillgick vid barndop under samma
tid. Dopet var ännu ett verkligt
bad i den rymliga f un t en — men
naturligtvis kunde det icke
företagas med vuxna människor. —
Fun-ten tillhör Grötlingbo kyrka och
anses huggen av mästaren Sighraf. |
FUNT, ALTARE OCH LJUSSTAKAR
En alltifrån kyrkans äldsta tider väsentlig uppgift har
varit att meddela dopet. Under missionstiden höra vi
talas om, att detta kunnat ske vid en källa. Redan under
tidig medeltid har själva döpelseaktens förrättande skett
på olika sätt. Äldst synes man nog gärna ha velat
upprätthålla det ur evangelierna kända bruket att låta den,
som skulle döpas — vare sig det var en vuxen eller ett
barn —, doppas ned i vattnet hel och hållen. Några
anordningar för ett sådant bruk äro dock ej kända från
någon svensk kyrka. Redan de äldsta spåren tyda här
på, att man brukat en dopfunt, vanligen huggen i sten
och tillräckligt stor för att däri doppa eller åtminstone
överskölja ett nyfött barn, men ej en vuxen person.
Tidiga framställningar av Jesu dop visa f. ö., att man inte
haft klart för sig, hur det äldsta »heldopet» av vuxna
gått till. Man har försökt att rekonstruera scenen genom
att rita upp en dopfunt i övernaturlig storlek, i vilken
Jesus ses stiga ned — vilket ser särdeles tvunget och
underligt ut. Däremot har man länge förättat barndopet
som en verklig tvagning. Det är först i nyare tid, som
den katolska kyrkan bestämt, att man endast bör gjuta
vattnet över barnets huvud. Härav förklaras, att de
gamla funtarna äro så stort tilltagna, liksom också, att de
på många ställen alldeles övergivits och ställts i
skymundan, om de inte rent av kastats vind för våg. Funtarna
äro eljest ofta bland de märkligaste av de gamla
kyrko-inventarierna. Bl. a. utvecklades på Gotland under
noo-och iaoo-talen en egenartad och rik stenhuggarkonst, fo-
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0161.html