Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid / 195 (1931-1932) Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Viks slott i Uppland reser sig över sin Mälarvik så romantiskt som en operadekoration. Huvudsakligen är det dock en verklig medel-tidsborg, endast takets vackra kupor och spira och en del dekorativa detaljer i övrigt äro ditsatta i senare tid.

i omfång. Mot medeltidens slut uppfördes i stället
för de mer eller mindre kvadratiska tornen på flera håll
stora, rektangulära stenhus i flera våningar, på en gång
fästningar och palats, sådana som Glimmingehus i
Skåne och Torpa i Västergötland. Här fanns tämligen
gott utrymme både föt en större besättning och för
borgherren och hans hushåll. En mellanform, från
medeltidens slut, mellan fästningstornet och det fasta huset
(av Glimmingehus’ typ) bildar Viks slott i Uppland,
ett i Sverge enastående exempel på en riddarborg i den
verkligt romantiska stilen. En del av romantiken, t. ex.
de ståtliga spirorna på taket, tillkom visserligen på
1850-talet, men hela den väldiga byggnadskroppen,
ursprungligen nio, numera sju våningar hög, tillhör me-

deltidens slut. Varje våning har endast innehållit några
få rum, de 4 översta ha nog varit uteslutande avsedda
som fästning, de understa som fängelser och källare.
Den stora porten, till vilken man nu kommer på en hög
stenbro, leder in i fjärde våningen. Det är samma
anordning, som går igen i alla de gamla borgarna, en ren
försvarsåtgärd, varigenom man, när vindbryggan höjts
eller trätrappan avbrutits, satt ganska oåtkomlig
därinne, så länge murarna höllo stånd.

I detta sammanhang böra vi också nämna något om
rikets och kungens borgar. De voro, så vitt vi veta,
i stort sett av samma slag som de privata, om också
genomgående något större. De äldsta bestodo antagligen
just av ett kraftigt stentorn, till en början (under 1100-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>