Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskildes egoism och tillförsäkra alla samhällets
medlemmar (alla, som man med den tidens sätt att se, ansåg
som samhällsmedlemmar) den rätt, som tillkommer dem.
*
Lagarna ge oss föga upplysning om, hur folk på landet
bodde. Ett och annat får man likväl fram, och
tillsammans med ett fåtal hus av medeltidsart, som bevarats till
våra dagar — de äro dessvärre inte många — samt
studiet av böndernas levnadssätt i avlägsna, ålderdomliga
bygder under nutiden, är det inte omöjligt att göra sig
en föreställning om, hur en svensk gård på medeltiden
tedde sig.
Forntidens mellan- och nordsvenska bondgård med sina
många, låga, timrade hus, av vilka en del voro avsedda
som förråds- och fähus, andra som bostadsrum, sovrum
och kök, torde i stort sett ha bibehållits långt fram i
medeltiden. Dock måste vi räkna med den viktiga
förändringen (som vi snart skola närmare förklara), att
husen i en medeltidsgård, som efter tidens sed lågo
samlade på sin tomt i en ordnad by, voro ordnade i vissa
längor och delvis sammanbyggda. Detta har haft en stor
betydelse för uppkomsten av de olika slags hus med flera
rum, som sedermera i de flesta svenska bygder blivit
vanliga hos allmogen. Sålunda torde man på en trång bytomt
ha varit tvungen att på något sätt lägga fähus och lada
ut mot en väg, för att kreatur och lass skulle få fri
passage till och från gården. Detta åter medförde, att
boningshuset och en del av förrådshusen måste samsas om
motsvarande länga inne på tomten, medan de återstående
sidorna av fyrkanten fingo rymma övriga behövliga
byggnader. En mer eller mindre sluten fyrkant kom
gården sålunda gärna att bilda.
I södra delen äv det gamla svenska området, på
gränserna mot Halland, Skåne och Blekinge, synes i gårdar
av denna art en stugform ha utvecklat sig, där den
gamla, låga, timrade stugan med ingång på gaveln och
rököppning i taket sammanbyggts med två förrådsbodar
i två våningar, s. k. härbergen (häbbaren, härbren) av en
sort, som redan under medeltiden tycks ha blivit
vanlig i hela Sverge. Det är på detta sätt som man där
nere fått de vackra och egendomliga stugor, av vilka
ett par bevarats på Skansen, den blekinska
Kyrkhults-stugan och boningshuset i Oktorpsgården från Slöinge
socken i Hålland.
De förnämsta och väckraste byggnaderna i
bondgården tyckas eljest inte ha varit stugorna, utan just de nyss
nämnda härbärgena, som brukades som fasta och säkra
gömmor för de viktigaste och dyrbaraste förråden — tyg
och kläder, kött och korn, läder och skinn, smycken och
vapen. I stugan gick folk ut och in, och den kunde man
inte ha låst, åtminstone inte om dagarna. Men härbärget
var försett med ordentligt lås. Man kan ännu i de gamla
lagarna se, vilken skillnad det gör i rättsligt hänseende,
om ett hus är av det slag, som skall hållas låst — det
kallas »invistarhus» — eller om det är »uthus». Om någon
t. ex. med laglig rätt och i vittnens närvaro gör
husrannsakan i en gård för att leta efter något, som han tror sig
ha blivit frånstulen, och hittar sitt gods i gårdens
»invistarhus» eller i förvaringsrum eller kista, till vilket
husfrun i gården har nycklarna, så är gårdens ägare
ansvarig och straffas utan vidare bevis som tjuv. Hittas godset
däremot i »uthus», som inte behöva vara låsta, och där
följaktligen vem som hälst kan gå in utan bondens lov,
kan denne få svära sig fri från misstanken att vara tjuv.
En sydsvensk stuga med lågt,
fönsterlöst mittparti och »härbärgen»
i två våningar. Detta vackra
exemplar är från södra Småland och
står nu i Växjö stadspark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0223.html
