Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot bakgrunden av en medeltidsaktig praktvävnad (i s. k. dubbelvävnads teknik), från
Jämtland, ha här några ålderdomliga bordskärl avbildats. Det är allt former, som hos allmogen levat
kvar från medeltiden och tillverkats i nyare tid. Det stora, med praktfullt skurna horn utstyrda
träkärlet längst till höger är kanske från 1500-talet, men pipkannan bredvid har säkert tillverkats
på 1800-talet i övre Dalarna. Samtliga föremål på denna bild tillhöra Nordiska Museet.
få vi tänka oss i hörn mellan inre gavelväggen och den
långvägg, som ligger mitt emot högsätet.
Vissa av senare tiders allmogemöbler torde ha
bevarat former, som voro i bruk redan på medeltiden
särskilt vissa slags bord, stolar, bänkar och kistor.
Några tapeter eller någon målning förekommo
naturligtvis ej i en sådan stuga, där allt blev nedrökt och svart.
Så högt som man nådde, när man satt på bänkarna, torde
väggarna ha skurats med sand till de stora helgerna, jul
och midsommar, då man väl också sopade ned sotet från
takbräder och åsar, som med tiden blevo svartbruna och
glänsande.
Till bröllop och storhelg kunde förmögnare folk säkert
också göra sin stuga fin med vävda väggbonader. Det
finns några sådana, avsedda att pryda kyrkor, som äro
vävda i Sverge redan under medeltidens äldsta del, de
berömda bonaderna från kyrkor i Över-Hogdal i
Härjedalen och Skog i Hälsingland. Även vackert vävda
täcken och bänkdynor förekommo säkert i medeltidens
bondstugor, om också ej så talrikt som hos borgare
och adelsmän. Genom dessa i enkla växtfärger
prunkande vävnader blev det i alla fall litet glans över den
mörka stugan vid högtidliga tillfällen. Då lyste också
på bordet det stora dryckeshornet, antingen ett riktigt,
metallbeslaget oxhorn eller ett i hornform utskuret kärl
av trä, vackert målat och snidat. Hos burgna bönder
fanns, åtminstone mot medeltidens slut, liksom hos
borgare och adel, också bägare och stånkor av tenn och
silver samt en och annan silversked, men servisen för övrigt
tycks på landet ännu övervägande ha bestått av träfat
och träskålar, täljda eller svarvade, liksom
dryckeskärlen till vardags voro laggade kannor och stop.
Många en senare tids inredningsföremål, såsom soffor
och länstolar, skänkar och skåp, gardiner och draperier,
tavlor och prydnadssaker behöva vi inte leta efter hos
medeltidens svenska bönder. Efter slutet av denna
tidsålder dröjer ännu länge, innan bönderna så smått
begynna ta efter herrgårdarna i detta avseende.
Om bondgårdens uthus veta vi ej mycket mer än
deras namn. De kunde vara fler eller färre, fähus och
hästhus, trösklada, stekarhus och kölna och allt vad de heta.
en riktig gård hade nog också sin smedja och, om den låg
vid sjön, säkert också sjöbod och båtskjul. Alla dessa
hus voro, där virke fanns att tillgå, knuttimrade som
stugan, men säkert inte så väl arbetade. Att djuren inte haft
det för rart, kunna vi antaga. Ännu långt senare
saknades ofta fönster i de för värmens skull avsiktligt låga
och trånga fähusen.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
