Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ korsbetnings gravarna har man funnit
harnesk sammansatta av stålplattor på det
sätt, denna bild visar. Det är dessa pansar,
som under medeltidens sista tid utvecklas
till de plåtrustningar, vilka likt kräftans
skal innesluta krigaren från topp till tå.
och de döda kropparna lågo tätt inpå staden — tillät i
många fall icke, att man klädde av dem pansarskjortor,
harnesk, pansarhandskar och andra rustningsdelar, som
sutto väl fastgjorda. Allt sådant fick därför följa med
i jorden — med den påföljd, att gravarna vid
Korsbet-ningen lämnat det rikaste material till kännedomen om
1300-talets rustningar, som överhuvudtaget finnes att
tillgå. Där ligga bland skallar och benknotor, som bära
fruktansvärda spår av de dåtida vapnens verkningar, en
mängd delvis mycket väl bibehållna huvor och
bryn-jor av stålringar, sammansatta på många olika sätt. I
andra fall har man på och omkring skelettet funnit
stålskenor av noggrant tillpassad form, som, nitade vid
en nu förmultnad rock av läder eller tyg, bildat den
döde krigarens pansar. Även många andra slag av de
smådelar till järnrustningar, framför allt flera slags
stridshandskar, ha vid den noggranna utgrävningen kunnat
tillvaratagas i ursprungligt läge vid skeletten, så att
man varit i stånd att med visshet avgöra, hur de en
gång använts.
Enskildheterna i korsbetningsfynden skola vi inte ingå
på. Bilderna ge oss en antydan om, hur de te sig. Det
för oss betydelsefullaste ligger dock däri, att vi som
nyss påpekats, finna bevis för, att bönder på Gotland år
1361 kunde uppträda i en välgjord, ganska dyrbar
krigsrustning, när de ryckte ut för att försvara sin ö
mot en utländsk erövrare.
Det kan hända, att man måste ställa Gotlands bönder
i en annan klass än deras landsmän på svenska
fastlandet. De präktiga stenhus från medeltiden, som ännu
finnas kvar flerstädes på den gotländska landsbygden, sakna
motsvarigheter i det övriga Sverge. Även under
medeltiden har det också i Gotlands jord nedlagts
silverskatter av större prakt och rikedom än vi äro vana att
finna i andra landskap; den rikaste, Dune-fyndet i Statens
historiska museum, anses vara nedgrävd just under
Valdemarstågets dagar. Om sålunda gutarna ännu under
1300-talets andra hälft bevarat mycket av sin gamla
prakt och rikedom från den tid, då deras fäder
behärskade östersjöhandeln, har njan likväl ej skäl att
antaga, att deras lantvärn var något helt annat och
ojämförligt förnämligare, än vad Sverges bönder på andra
håll kunde ställa upp. Låt vara att de med sin större
förmögenhet och sina bättre förbindelser med de tyska
22 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
