Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tvekamp mellan en landsknekt och en svensk bondekrigaré framställes
å denna bild, likaledes ur Dolnsteins manuskript. Svenskens utrustning har
det särskilt roat tysken att återge. Man ser bl. a. att han har en avlång säck
på ryggen. Det är proviant och kläder, som han bär med sig hemifrån.
Åven för törsten har han sörjt genom att hänga en liten rund, laggad
träflaska i bältet. Man ser t. o. m. att han ristat sitt bomärke på flaskan.
Märkliga äro de vida, klumpiga långbyxorna, ett plagg som säkert ända
sedan forntiden varit brukligt bland svensk allmoge.
herr Sten», visade sig bondehärarna väl i stånd att ta
upp kampen med de varvade yrkesarméer, de danska
kungarna skickat emot dem, och även den tragedi, som
avslutades med Stockholms blodbad och Kristian II :s
ohyggliga återresa till Danmark, skulle sannolikt aldrig
ha blivit av, om icke bondehären på Åsundens is mist
sin enda dugliga hövding och riket sin föreståndare
genom ett olyckligt slumpskott. Därför tala icke blott
de stora segrar, som särskilt dalkarlarna vunno vid
Haraker och Brunkeberg, utan också striderna vid Vedla
och Brännkyrka under Sten Sture den yngres sista år.
Och framför allt vittna Gustav Vasas segrar under åren
1521—23 tydligt om, vilken försvarskraft den svenska
allmogen nu besatt, även utan starkare medverkan av
frälset och även i strid mot Europas bästa yrkessoldater
de tyska»och skotska landsknektarna.
Sverges folk var sålunda ända från medeltiden och
fram till unionens upplösning — ja delvis ännu längre
— ett folk i vapen lika väl som deras förfäder på
vikingatiden varit det. Ingen hade ännu försökt att
avväpna bönderna — jo en man försökte det, och föll på
försöket: Kristian II. Olaus Petri berättar i sin svenska
krönika, att kungen omedelbart efter Stockholms
blodbad »lät på biudha, at ingen bonde skulle haffua wärior
eller armbröst. Lät sommestadz tagha them frå
bönderna och hugga them sönder, thet han hade med
tij-dhen wel achtat at göra offuer heela riket». Men året
därpå fick han eftertryckligen erfara, att bönderna hade
sina »armbröst» i behåll och att de varit karlar att göra
sig nya i stället för de sönderhuggna.
Redan från vikingatiden fanns det två sorters
härsmakt även i Sverge. Det ena slaget var yrkeskrigarna,
som avlönades av konungen eller av enskilda stormän
för att vara sin herre till personligt försvar och till
tjänst i hans privata strider och erövringsföretag. Dessa
herretjänare, som på medeltiden kallas hovmän — or-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
