Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu på 1660-talet, då Erik Dahlberg gjorde förarbetena till sitt stora
illustra-tionsverk »Suecia antiqua et bodierna», var Strängnäs icke mycket annorlunda
än det varit, då Gustav Eriksson blev kung. Väster om domkyrkan låg den gamla
medeltida skolan, ett lågt hus med torn, medan det år 162-/ inrättade gymnasiet
då, såsom ännu i dag, var inhyst i det ståtliga, öster om kyrkan belägna
biskops-palats, som under 1400-talets slut uppförts av biskop Konrad Rogge.
REFORMATIONSVERKET
som skedde under reformationens århundrade i
Sverge med svenskarnas andliga liv är till vissa delar
känt av var man, ty följderna av de beslut, som fattades
på Västerås riksdag 1527, äro ännu fullt livskraftiga och
ha mer än mycket annat bidragit till att göra den svenska
kulturen till vad den är.
På religionslivets förändringar behöva vi därför icke
ingå närmare. Det är dock skäl att fästa
uppmärksamheten på några drag i tillvägagångssättet för dessa
förändringar, som kanske icke äro så allmänt beaktade.
Reformationsverket i Sverge genomfördes så
långsamt, att den generation, som var i sin fulla kraft, när
det begynte, samt och synnerligen låg i sina gravar,
när det, med Uppsala mötes beslut av år 1593, kunde
betraktas som fullbordat. Av denna generation — den
svenska medeltidens sista — torde det stora flertalet
aldrig ha fått tillfälle att egentligen ändra uppfattning.
Flertalet bönder, borgare, adelsmän och deras fruar, ja
t. o. m. flertalet präster, munkar och nunnor voro
under större delen av Gustav Vasas regeringstid snarare
underkastade vissa yttre förändringar med hänsyn till sin
religionsutövning, än egentligen omvända till en ny tro.
Märkligt är att se, att t. o. m. kungen endast
småningom — och då ej minst genom trycket av de yttre
förhållandena — tog konsekvenserna av sina beslut. Det är
naturligtvis å ena sidan en lovvärd politisk försiktighet,
som på detta sätt tar sig uttryck i kungens iver att
erhålla en från Roms sida godkänd ärkebiskop, i hans
oro för att Olaus Petri och andra präster, som redan
intagit en klart luthersk ståndpunkt, skolä gå för snabbt
fram, i hans upprepade försäkringar till den för sina
gamla kyrkobruk ivrande allmogen, att intet väsentligt
skall förändras. Men å andra sidan torde det vara
uppenbart, att Gustav Vasa, som varken var någon lärd
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
