Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha lagt ner ganska betydande summor på att
anskaffa icke blott vackert tryckta och illustrerade böcker,
utan också fina handskrifter, sådana som man ännu på
ijoo-talet förstod att framställa. Och åtskilliga svenska
stormän voro verkliga boksamlare, främst kanske den
gamle politikern Hogenskild Bielke. De handskrivna
böcker, som oftast förekomma bland inhemska i
joo-tals-manuskript i våra offentliga samlingar torde vara
avskrifter ur de medeltida lagarna jämte historiska arbeten,
t. ex. Johannes Magnus’ krönika.
Kulturhistoriskt givande äro de »stamböcker», av
vilka icke så få från ijoo-talets slut och början på
1600-talet bevarats till våra dagar. Det var på modet, särskilt
bland studenter och unga ädlingar, som reste ut för att
fullända sin uppfostran, att lägga sig till med en väl
inbunden liten bok, i vilken de läto sina resebekantskaper
skriva in sina namn jämte något tänkespråk — eller någon
vers — precis som det ännu i vår tid (eller åtminstone för
ej länge sedan) brukats bland unga flickor. Naturligtvis
försökte man också att få så fina namn som möjligt i
stamboken, höga herrar och damer, lärda professorer, som
man uppvaktat, in- och utländska adelsmän, som man
mött. Vad som gör dessa små album särskilt värdefulla är,
att det ofta förekommer små teckningar och målningar i
dem; oftast är det bara en vapensköld, men stundom en
mer eller mindre humoristiskt utförd figur — en elegant
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
