Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den översta bilden, med dansande bondfolk,
är hämtad från ett gotländskt glasfönster i
Nordiska museet, daterat 1609. En viss
motsvarighet till kvinnornas dräkt visar den omkring 1700
ritade bilden nederst på sidan, som föreställer
en bondhustru från Mora i Dalarna. Slående
lik de gotländska böndernas kostym är dräkten
hos de två gubbarna, som hämtats ur en ovan
(sid. 24j) omnämnd anteckningsbok tillhörande
en skolpojke vid 1600-talets början.
troligen föreställande bönder, i den redan tidigare
omtalade anteckningsbok från 1600-talets början, som en
okänd skolpojke lämnat efter sig och som nu förvaras
i K. Biblioteket. De utgöra, liksom en del bondebilder
på svenska glasmålningar, samtida vittnesbörd om olika
stadier i bondedräktens modernisering under den tid, vi
nu syssla med. Ett par norrlandsdrängar på ett träsnitt i
en tidig 1600-talsupplaga av Messenius’ skoldrama Disa
bära en liknande dräkt.
Kvinnorna hos allmogjn ha sannolikt följt de högre
ståndens modeväxlingar lika långsamt som männen. Den
urgamla »hängslekjolen», ett av de ursprungligaste
plaggen i den trots ideliga små omskiftningar dock alltid
oerhört konservativa kvinnodräkten, får förr eller senare
det täta veckfall, som tillhör det förnäma tysk-nordiska
modet redan under ij oo-talets förra hälft, och dess
»hängslen» växa ut till ett broderat ofta av siden
tillverkat liv. Det smala prydnadsförklädet, som döljer
framvåden, den långa, rakskurna kappan, lintygets fint
veckade och broderade överdel och det konstfullt stärkta,
plisserade eller knutna huvudklädet tillhöra renässansens
modeformer. En centralt belägen och förmögen
bondebygd som t. ex. Västra Vingåker i Södermanland har
antagligen redan på ijoo-talet hunnit bli tämligen modern
i fråga om kvinnodräkten; där, liksom i vissa skånska
härader, har man sedan inte funnit skäl att ändra sig
mycket under senare tid, utan behållit eller efterbildat
de vackra och dyrbara plaggen och smyckena, tills det
utbildat sig en fast sockentradition — en »sockendräkt»
— som man sedan av pietetsskäl håller på. I övre
Dalarna går det, som för mansdräkten, långsammare att
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
