Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna målning, utförd omkr. år i6ij, visar oss mer ån de flesta
andra Gustav Adolf sporträtt bilden av en man med djupa tankar,
spänd viljaoch ett endast med ansträngning tillbakahållet V as alynne.
Det är därför en av de mest personliga och gripande skildringar, som
finnas av den store konungen. Vid hans sida se vi Louis De Geer,
efter en målning av David Beck. Det är en klok och en smula hårt
ansträngd affärsman med ett förvånande modernt uttryck, som
bilden visar oss.
ser, när det gällde så »improduktiva» utgifter som de
till här och flotta. En utpräglat fredlig politik var under
hans dagar rådande.
I stället gjorde han allt för att få igång en lönande
handel och öka den inhemska produktionen av sådana
varor, som med förtjänst kunde säljas utomlands. Att
få in pengar, silver och guld, i det fattiga Sverge, det
var för honom enda vägen till egen och andras
förkovran. Han använde dagar och nätter på att planera och
genomföra även ganska små affärer och höll sig varken
för stor eller god att skrapa ihop även små
minuthandelsvinster.
Han dog som en förmögen, ja en rik furste, även
efter europeiska begrepp, och hans två äldsta söner
skyndade att var på sitt sätt begagna rikedomen. Erik
var bl. a. starkt militärt intresserad; det var ej blott
kriget med Danmark utan en ända in i vansinnets natt
fortsatt lidelse för alla slags beväpnings-,
beklädnads-och exercisfrågor, som kom den olycklige konungen
att göra en, åtminstone av vissa historiker högt skattad
insats i den svenska härsmaktens utveckling. Däremot
sörjde han, lika litet som den föga krigiske, men så
mycket mer kulturintresserade kung Johan mindre för,
varifrån medlen till de stora, nya utgifterna skulle tagas.
Så länge Eskils gemak var fullt, gick det bra. Sedan tog
man till skatter och gärder — ett enkelt, men i
längden ohållbart sätt att finansiera en ständigt växande
ut-giftsstat.
Karl IX var av ett helt annat kynne. Liksom fadern
ville han förtjäna pengarna, innan han gav ut dem. Han
skulle kanske också ha samlat på hög, om han fått
tillfälle därtill. Men hans regeringstid var fylld av krig och
örlig, och det krävdes hela hans våldsamma energi och
ekonomiska skicklighet för att hålla det hela gående.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
