- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid /
297

(1931-1932) [MARC] Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stort bolag, Kopparkompaniet, som skulle försöka erövra
kopparmarknaden i Europa och med sina vinster täcka
en del av kronans penningbehov. Kopparen var Sverges
guld. Falun var vårt Peru. Tyvärr gick det inte så länge
och inte heller så lysande, ty Kopparkompaniet hade
svåra konkurrenter utomlands, som fingo sin vara från
Ungern och myntet miste en del av sitt från början mycket
optimistiskt beräknade värde. Men trots allt var det dock
kopparen, som hjälpte kungen och hans rådgivare fram
till den punkt, där järnet kunde ta vid.

Vid låneförhandlingar i Holland, där säkerheter och
betalning utgjordes av kopparleveranser, kom man i
beröring med Louis De Geer, en framgångsrik och
förmögen protestantisk affärsman. Denne var bl. a.
specialist på vapenhandel, och hans första beröring med Sverge
synes ha ägt rum, när han å holländska statens vägnar
år 1615 försökte få köpa 400 järnkanoner — en leverans
som Sverges järnbruk vid denna tid dock icke på något
vis voro i stånd att fullgöra. Ett par år senare är det i
stället De Geer som levererar beväpningen till sex
kompanier knektar, vilka svenska kronan låtit värva i
Holland — varjämte han förskotterar betalningen för de
väldiga mängder ost, smör, öl och bröd som de bålda
krigarna förtärt i väntan på att överföras till Sverge.
För att få sina räkningar betalda skickar De Geer samma
år {1617) sin svåger Stefan Gerard till Sverge, och
denne har då bl. a. med sig en lång priskurant på alla de
varor, hans principal har att erbjuda kungen av Sverge
— mot betalning i den begärliga Falukopparn. Det är
krut, luntor, karbiner, musköter, pistoler, värjor, harnesk
m. m., allt med utsatta gällande dagspriser i Amsterdam
och Stockholm; prisskillnaden är så betydlig på de två
orterna, att kungen kommer att göra sig en ren vinst
på 25 å 40 procent genom att köpa De Geers vara.
Dessutom kan han prompt och på fördelaktigaste villkor
leverera mycket annat såsom segel, tågvirke, engelskt
kläde, siden, sammet, juveler m. m.

Sexton år tidigare, då Karl IX låg i Livland och
kri-gade mot polackerna, hade en framstående medlem av
Europas då mest ansedda krigarsläkt, greve Johan av
Nassau, anlänt till det svenska lägret och blivit ombedd
att övertaga befälet över hären. I sina memoarer har han
låtit anteckna, att han var synnerligen tveksam, emedan
han fann rytteriet illa utrustat och i avsaknad av
rustningar, fotfolket dåligt beklätt och beväpnat och
alldeles utan de långa pikar, som utgjorde det nödvändiga
försvaret mot rytteriangrepp.

Några år efter det Gerard framlämnat huset De Geers
priskurant, skriver den danske agenten Peder Galt från

i

Stockholm, att han sett krigsfolket samlas på Södermalm
för att överföras till Riga. — Vad angår deras beväpning
voro de väl »monterade», skriver Galt, »och exercises saa
passelig». Detta betyder mycket, ty Galt är eljest i sina
omdömen alldeles oerhört partisk mot allt svenskt och
svartmålar, så mycket han någonsin kan.

Skillnaden mellan omdömen från 1601 och 1622 om
svenska härens utrustning har sin grund i, att den
svenska kopparen blivit omsatt i järn! Ändå var detta bara
början.

Snart nog märkte De Geer, att han bara med
leveranser från Holland inte skulle kunna mätta de ständigt
stegrade svenska kraven på vapen. Livländska kriget gick
ännu skapligt att fournera. Preussiska kriget blev honom
för mycket.

Nu hade han redan genom sin i Sverge bosatta
landsman och affärsvän De Besche fått hela det föga
omfattande svenska kanongjuteriet i sina händer — framför
allt i Finspång och Julita. Men de med kungligt
privilegium uppsatta »faktorier» för mindre vapen, som
arbetade flerstädes i landet, särskilt i Norrtälje, Arboga, Ny-

2 97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free