Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Tekniska Museets samling av historiska bruksinteriörer dr denna
för ej länge sedan tagna fotografi av en hammare vid Vira bruk i
Uppland hämtad. Det skick, vari denna smedja bevarats, skiljer sig
knappast från de anläggningar, där de först invandrande valtonerna
smidde sitt stångjärn. På bilden ses själva »härden» där tackjärnet
upphettades, innan det smiddes under den väldiga vattendrivna hammaren,
vars huvud vilar på städet t. h. om härden.
Gruvor och hyttor drevos mestadels, liksom redan på
medeltiden, av självägande bergsmän och deras drängar.
Kronans monopolistiska strävanden och uppkomsten av
stora industrikoncerner (bland vilka den De Geerska var
den största, men dock ej utan konkurrens) lyckades aldrig
utrota denna för vår historia så betydelsefulla klass.
Tvärtom synas de rätt väl ha vetat tillgodogöra sig
upp-svinget både i koppar- och järnhanteringen. Skulle också
statsmakterna kunnat utsträcka kronans rätt till de
naturtillgångar, på vilka deras verksamhet var grundad, så voro
de själva och deras söner och drängar likväl omistliga på
grund av sin sakkunskap i ett land, som ännu fullkomligt
saknade alla tekniska utbildningsanstalter. Ingen kunde
bli bergsman, som inte gått i lära hos bergsmännen och
blivit en av dem. Främlingar, som tagits in för att
förbättra arbetsmetoderna och som från början stått i
kronans och de utländska kapitalisternas tjänst,
förvandlades hastigt nog till lojala medlemmar av den klass, bland
vilken de skulle leva. Tyskar och holländare blevo snart
nog lika svenska uppe i Bergslagen som den gamla —
för övrigt också den till stor del från utländska fäder
härstammande — bergsmansstammen. Livet i de egen-
artade, avskilda och traditionsbundna förhållanden, som
skapats under århundraden i de mellansvenska
gruvdistrikten, utvecklades snabbt med den nya
konjunkturen, men dess grund förblev orubbad. Engelbrekts folk
lät sig varken ändras eller fördrivas.
Något annorlunda ställer sig saken vid de nya, med
utländska metoder arbetande och på främmande
kapital grundade stora bruken av vilka de förnämsta lågo
i Uppland, Södermanland och Östergötland. Där införes
en ny produktionsform, ett nytt levnadssätt — ja i
mycket stor utsträckning rent av en ny befolkning. Redan
De Geers föregångare, t. ex. bröderna de Besche, togo in
yrkesmän från nuvarande sydöstra Belgien, framför allt
från Liége och dess omnejd. Här hade under 1500-talet
nya metoder för kolning, masugnsdrift och
stångjärns-smide utvecklats, vilka bl. a. resulterat i att dessa trakter
blivit ledande i fråga om tillverkning av ämnes järn samt
vapen och finare verktyg. När nu Sverges ledande män
sett, att deras historiska uppgifter krävde bistånd av
svenska vapen, var det naturligt, att de vände sig till
’ Liege för att få arbetskraft. Befolkningen där nere var
protestantisk, men om man tidigare trott, att den på
3°X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
