Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den äldsta bruksbild med svenskt motiv torde den stora, på
1630-talet målade tavla vara, ur vilken här en detalj återges. Det
var en holländare, A. van Everdingen, som på uppdrag av den
förmögna industriidkarfamiljen Trip i Amsterdam reste till Sverge för
att avbilda de bruk, som denna firma ägde eller hade andelar i.
Bl. a. utförde han en stor målning av Julita, som då var ett av
landets största kanongjuterier. På det avsnitt av bilden, som här visas, se
vi dels själva gjuteriet med två flammande härdar, dels ett borrtorn,
i vilket en med vattenkraft driven borrmaskin arbetade ut loppet i de
färdiggjutna kanonrören. U tan för gjuteriet ligger en hög under arbete
varande »stycken».
utan också gjuterierna, där kanonerna formas, och de
höga borrtornen, där deras lopp svarvas ut med hjälp
av stora av vattenhjul drivna borr, äro byggda som
de enklaste logar och fähus. Konstnären har dessutom
tydligt framhävt de ödsliga, kalhuggna, sönderkörda
omgivningarna, där ännu ingen lagt ned ett spadtag
eller en styvers värde på att skapa någon ordning
eller trevnad. Att bruksarbetarna på ett ställe, där
patronen bodde i en rödmålad stuga, inte hade det
särdeles elegant och hygieniskt i sina bostäder, kan man
utgå ifrån. Det skulle dröja länge innan den sociala
pliktkänslan hos bruksledningen sträckte sig så långt.
Å andra sidan rådde ett utpräglat patriarkaliskt
styrelsesätt vid bruken. Kunde arbetsgivaren gå hårdhänt fram
mot lata eller försumliga arbetare — stryk utdelades
ännu vid mitten av 1800-talet frikostigt på vissa
bruks-kontor — så måste han också se till, att de redliga arbe-
tarna hade någon glädje av sitt välförhållande. Och i helg
och socken, i glada och sorgsna stunder höll
bruksbe-folkningen ihop, från ledaren till den minsta lärpojken;
man firade årets fester, slet ont under arbetsbrådskan,
levde gott under goda tider och drog åt svångremmen
under dåliga konjunkturer. Att avskeda en bruksarbetare
var något alldeles osedvanligt; i regel föddes och dogo
släktled efter släktled på samma bruk — på sin höjd
kunde en koncern flytta någon arbetarfamilj från en av
sina anläggningar till en annan. Därför höllo också
bruks-arbetarsläkterna samman - som ler och långhalm, gifte
sig inbördes och höllo platserna vid härdar, hammare
och masugnar besatta, till dess nästa generation vuxit
upp och kunde träda till. Den bruksarbetarstam med
starkt vallonskt inslag, som skapades i Sverge under
1600-talets första årtionden, var icke den sämsta av
stormaktstidens vinster.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
