Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett av de otaliga tyska sticken från jo-åriga kriget visar »Konungens
av Sverge ocb hans kurfurstliga nådes av Sachsen välförsedda
apotek». De två herrarna stå bland sina pulver och piller och se sina
soldater gräva en djup och bred grav runt om de »frätande matkar»,
som man ser härja och bränna landet.
DET STORA KRIGET
Krigen med Polen och Ryssland gjorde Sverge till en
militärstat under 1600-talets första årtionden. Danska
kriget gick som många danska fejder förut, med snabba
härjningståg, utförda av styrkor, som på ett
överraskande sätt samlats någonstans i närheten av gränsen, och som
redan av den anledningen inte kunde vara för stora. En
och annan belägring av åtkomligt liggande fästningar (t.
ex. Kalmars belägring av danskarna 1611) kunde ge
kriget en mera långdragen och s. a. s. yrkesmässig prägel, men
dylikt utgjorde bara episoder i vad som egentligen var en
direkt fortsättning av urgamla gränskrigstraditioner. Det
var svearna eller götarna eller danerna på härjningståg
hos varandra — för bytets skull lika väl som för att
kappas om äran att vara det första folket i Norden.
Fälttågen i Livland, Ryssland och Preussen voro av en’
annan art. Där behövdes folk, som inte bara dugde till
att göra ett raskt härtåg, utföra en stormning eller
uthärda en belägring. Där behövdes härar, som kunde leva
på fältfot i månader, i år, i årtionden, om så krävdes.
Det fordrades av dessa arméer oftare, att de skulle gräva
och bygga sig fram än slå sig fram. Kavelbroarna på
ryska gränsen ha av allmogen i Karelen och
Ingerman-land ända in i våra dagar kallats »Puntuksen sillat»,
»Pontus’ broar» efter de första riktiga vägarna i detta
bottenlösa land, som byggts av svenska och finska soldater under
de la Gardie. Om Gustav Adolf säger en samtida skotsk
officer, att han för intet fick så mycket grävt av sina
soldater på ett enda fälttåg, som Hollands regering (redan
då berömd för sina väldiga dikesgrävningar i det från
havet erövrade »polder»-landet) icke skulle kunnat
åstadkomma på tre år, om de också kostade på en tunna
guld om året i löner! Samma officer har obehagliga,
personliga erfarenheter av kungens höga fordringar på ar-’
betstakten, när det gäller utförandet av fältbefästningar
eller framdragandet av löpgravar — samma otåliga iver,
som visar sig i den berömda satsen: »Marken är alltid
frusen för lata svin».
Det är spaden och yxan, som göra krigaren till soldat.
Så var det på Roms tid. Så var det på vikingatiden. Så
var det också nu. Och krigarskaran blir en armé först när
penna och papper få sin plats bredvid värjan och
pistolerna i fältherrens tält, och när krigsrådet inte bara be-
3°7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
