Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den geniale franske tecknaren och kopparstickaren Jaques Callot,
som upplevde jo-åriga krigets ohyggligheter, har skapat ett minne
s-mätke över dem som ännu i dag horde spridas i jätteupplagor för
att upplysa folk om, vad krig innebär. Ur Callots gravyr serie
»Krigets elände» är bilden härovan hämtad. Den visar något så
alldag-ligt som plundringen av en liten stad.
pelliter», »the Hackapells» — av det svensk-finska
stridsropet: »Hakka päällä!» — »Hugg in!»
Stommen i den armé, som gjorde Sverge till en
stormakt, var svenskt och finskt manskap av bondehärkomst
under en ledning, där det svenska elementet även långt
efter Gustav Adolfs död förbehöll sig det avgörande
inflytandet, trots starka tyska, livländska, skotska och
engelska inslag i officerskadrerna. Under trettioåriga
kriget fick man anledning och råd att i allt större
utsträckning begagna värvade trupper. De voro ju ända sedan
medeltidens sista århundrade ett vapen, som gick ur
hand i hand mellan världens mäktige. Alla fattiga,
folkrika och krigiska nationer exporterade yrkessoldater
— schweizarna, tyskarna, de slaviska folken i
Mellaneuropa, skottarna och irerna voro med överallt, där
det brann i knutarna. Men även i detta hänseende var
den svenska armén under Gustav Adolf inte någon
legohär av typisk renässansart. Ty om man också gärna
anställde kända och välrekommenderade överstar —
det var ofta så det gick till, att en överste gjorde
kontrakt med kronan om att tjänstgöra på viss tid med
ett regemente, som han själv »satte upp» på egen
bekostnad och risk — så aktade man sig däremot för den
värsta sortens äventyrare och dess följen. Dessa trivdes i
regel ej heller synnerligen väl i svensk tjänst. Ty dels var
Sverge även under framgångens dagar en visserligen
säker, men långsam betalare, dels satte Gustav Adolf
oerhört stränga fordringar på både egna och värvade
truppers uthållighet och — vad som för mången legoknekt
var värst — även på deras uppförande:
Det är ofta framhållet, att »manstukten» var särskilt
god i Gustav Adolfs här, i motsats t. ex. mot i
Wallen-steins eller Tillys arméer. Däri ligger mer än man kanske
i regel föreställer sig. Man måste ha sett samtida bilder
och läst samtida skildringar av soldatlivet i Tyskland
under 30-åriga kriget för att uppskatta, vad de män gjorde,
som trots allt lyckades att åt den svenske soldaten erövra
ett världsrykte ej blott för krigisk duglighet, utan för ett
i denna omgivning häpnadsväckande drag av samhällelig
mänsklighet.
Kriget — i alla tider en vidrig anhopning av allt slags
moraliskt och kroppsligt elände — har kanske knappt
någon gång visat sitt rätta ansikte så som i Tyskland
mellan 1618 och 1648. Det var en hel generation, som
hann födas och växa upp under detta krig, och under den
tiden hunno stora delar — de tätast befolkade — av det
tyska riket att helt omläggas från vanliga, mänskliga
levnadsförhållanden till ett slags normalt krigstillstånd. Vi,
som minnas, vad fyra års europeiskt krig (och detta
dock lyckligtvis på de flesta håll fastlåst till begränsade
trakter) betydde för rättsbegreppens, religionens,
sam-hällskänslans upplösning, kunna dock knappast göra oss
en föreställning om, hur människor levde i Tyskland, där
kriget i trettio år, vinter och sommar, vältrade sig fram
och åter mellan Alperna och Östersjön, mellan Rhen och
Oder. Och detta var ett sådant krig, då de grymheter,
som i våra dagar utspridas som exempel på en skändlig
bestialitet, avsedd att väcka allmänt hat mot fienden,
knappast ens omtalades, emedan var och en visste, att
barnamord, skändandet av kvinnor, torterandet av civila,
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
