Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
mig ock uti efterföljande åren i timbrande. Imellertid
brukade jag ock att göra brödkorgar om kvällar och ottor,
binda not och annat sådant mer.»
Skärtorsdagen 1632 fingo de ett för lille Per Månssons
framtid avgörande besök. Då kom till Tofta »en
främmande djäkne vid middagstid, och efter det var mäkta
olustigt regn och slaggväder begärade han få bliva kvar
över natten». För att hjälpa honom köpte mor en
»Abcd-bok» av djäknen »och han lärde mig den aftonen ABCD
att förstå och känna bokstäverna igen». Så gick det till,
att unge Per på sitt elfte år fick smaka lärdomens bittra
rot Samma vår kom »en ung person benämnd Laurentius»
till dem och blev i tre veckor. Han »lärde mig ut
ABC-boken, medan vi gingo valla med boskapen».
Om sin vidare utbildning berättar Gyllenius, att han
sist i november 1632 fick tillfälle att dela den privata
undervisning, kyrkoherden i ölme ordnat för sin son. Så
god var kyrkoherden, att han till och med gav den fattige
och faderlöse gossen fri kost och säng i prästgården i två
år. »Min præceptor behövde ock mig till att hugga ved,
göra opp eld kväll och morgon.» Hem till Tofta kom
han bara i helgerna och tidvis på sommaren. Men både
med kyrkoherdens folk och de sina gjorde han många små
resor till lands och sjöss, som han troget antecknat.
I december 1635 slutade han i prästgården »ty mine
studier gingo icke mycket fort för många andra hinder och
impedimenter». På nyåret därefter fick han följa sin
informator, herr Mårten Gijse, på en riktig långresa till
staden Brätte (kort därpå omdöpt till Vänersborg), där
herr Mårtens far var en rik köpman. De reste över
Marie-stad och Skara, sågo Billingen, Halle- och Hunneberg och
sluppo med stor möda och livsfara över »Trollhätte älv».
På hemvägen passerade de Lidköping och Kinekulle, på
vars topp »sägas konungar och kämpar vara begravne».
Och samma år, den sjunde maj, »drog jag på båt till
Karlstad att där gå i skolan». Kvarter fick han hos
Hierony-mus guldsmed, och dominus Laurentius Olai Moroeniu.s
blev hans »præceptor att privatim informera mig». Två
dagar efteråt »blev jag av skolemästaren–––introduce-
rad i skolan och blev satt för dr. Nicolas Benedicti i
nederste».
Denna utvecklingsgång är säkert mycket typisk.
Gossen, som kom från ett tydligen ganska välbärgat
bondehem med ansenliga släktförbindelser, råkade mera av en
händelse lära sig läsa; men tillfällena till sådan lärdom
voro dock vid denna tid icke sällsynta. Och så snart han
ådagalagt håg och fallenhet för studier ansåg hans
kyrkoherde det vara sin plikt att hjälpa honom fram.
Så gick skoltiden utan märkligare äventyr. I tolv år
och en termin uppehöll sig vår Per vid Karlstads skola.
Det är en lång tid — men man får inte tro, att en fattig
djäkne under all denna tid satt på skolbänken och prop-
Lemkes teckning av en tiggande djäkne tillhör
säkert generationen efter Gyllenius. Men dräkt och
typ ha säkert inte förändrats mycket på dessa
årtionden, ty skolpojkarna voro inga modelejon.
pade sig med visdom. Att vara skolpojke var på den tiden
och långt framåt i tiden ett yrke, som försörjde sin man.
Redan andra året fick den femtonårige pojken följa
äldre kamrater ut i socknarna att »gå ostiatim», d v. s.
att på anvisade platser hämta det underhåll i penningar,
matvaror, ljus och andra nyttiga saker, som barmhärtigt
folk ville ge skolgossarna till uppehälle.
Det var ett tiggeri, som ingen behövde skämmas för.
Det hörde till systemet. Skolan själv företog varje termin
»distributio paroeciarum», d. v. s. fördelning av socknarna
mellan lärjungarna, som sedan köpte och bytte sins
emellan, så att var och en fick det distrikt, som passade honom
bäst. Själva tiggarresorna synas mestadels företagits under
jul-, påsk- och sommarloven. Det tycks, som om man
haft omtanken att låta småpojkarna få närbelägnare
socknar, medan de stora gymnasisterna fingo ge sig ut på
långvandring. 1641, t. ex., hade den då 19-årige Gyllenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
