Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Lemkes skissbok härstammar också denna
kostliga vandrare med hatten på nacken och väskan
på ryggen. Kanske det är en hantverksgesäll — men
det skulle också kunna vara en vandrande djäkne
på 1600-talet.
Karlanda socken i Nordmarks härad. Resan dit gick över
de stora skogarna i Jösse härad; de fingo ta in hos en
finne på ett ensligt torp, där nyligen ett hemskt mord
inträffat. En annan gång, när de varit i Gillberga — det
var i januari 1644 — fingo de höra »att de danske och
norske voro infallne uti Värmeland, och att var man
skulle h|lla sig redo med vapen och värjor, att avvärja
fienden». Djäknarna vände då hem till Karlstad; »då
höllo borgerskapet på och mönstrades, exercerandes sig
med sina musköter, piker och hillebårder». På hösten
samma år, när Gyllenius gick omkring i Eds socken, hade
han så när stött ihop med en trupp av 200 danskar —
»ty på en halv mils väg var icke längre mellan fienden
och oss, än att vi hörde dem tala och deras trummor gå».
De passade också på att gå till »Morast skans» som låg i
närheten, »vilken var en stor skans, byggd vid en älv
över landsvägen mellan Noriget och Sveriget och väl
be-fästad med blockhus, vallar och runddelar, då voro där
i vakt allmogen av östersysslet.»
Skräcken för härjande danska skaror har fäst sig i
Gyllenius minne. Han antecknar åtskilliga exempel på, hur
folk både i staden och på landsbygden plötsligt gett sig
på flykt, när ett fientligt infall ryktats. Men han
bevittnade också, hur det svenska krigsfolket tågade genom
Karlstad, »Generalen hans Excellens Herr Gustaff
Steen-bock med en fana krigsfolk till häst och en till fots, vilka
kommo från Tyskland» och många andra, och hur
danskarna flydde hem till sitt land igen.
Längre fram under skoltiden — han var då redan
»notarius» vid skolan — blev han inte så värst rädd, när han
på väg till Karlstad, på Sörmon for vilse om natten och
hörde »gasten ropa och skria uti ett fasligit kärr eller
hult».
Mellan tiggarresorna tycks han ideligen vara på väg
från eller till Tofta för att hjälpa till i lantbruket, eller
till släktingar och vänner på bröllop och barnsöl. Eller
också har skolan lov för att plocka nötter eller hugga
ved. Stundom handla dock anteckningarna om lärdare
sysslor, t. ex. då djäknarna i juni 1645 »agerade och spelte
tvenne Comcedier, en latinsk före middagen om Susanna,
men om aftonen en svensk, om »then Bedela granna
jungfrun». I den första hade Gyllenius en roll, i den andra två.
Dessutom undervisade han ända från år 1639 varje år
ett stort antal pojkar, sammanlagt fyrtiofem stycken
jämte åtta små flickor. De sista skolåren predikade han
också i åtskilliga kyrkor.
Det var sålunda ingen oerfaren liten skolpojke, utan
en yngling, som sett åtskilligt och uträttat en hel del på
eget ansvar, den Petrus Magni Gyllenius — det latinska
namnet tog han tidigt efter Gullingsholmen i Vänern —
som med några kamrater i augusti 1648, »då vi vårt Valet
(avsked) hade druckit begåvo oss ifrån staden uti ett stort
medfölje av de förnämsta i staden, med discants
sjungande». . . Några dagar därefter vandrade han, följd av sina
bröder, över Örebro till Arboga och därifrån reste de »på
Lorens Höghers skuta, på vilken var mycket och
förnämligt folk» över Mälaren till Stockholm på jämnt ett dygn.
Gyllenius var på väg till Åbo för att bli student vid
den nyinrättade akademien. En vecka fick han
lyckligtvis vänta på vind i Stockholm, under vilken tid han besåg
»den store Konungslige Residentz Staden». Drottning
Kristina fick han se inte mindre än två gånger, och dess-
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
