Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En furstlig bankett på stormaktstiden var en omständlig och
cere-moniös historia med många skålar och tal och mycken musik, -* och
dessemellan buro de uppvaktande junkrarna in den ena
»anrättningen» efter den andra. Här är en måltid som Karl X Gustaf (då
ännu blott pfalzgreve) gav med anledning av freden år 1649.
Johan Ekeblads jämnåriga kolleger ses nedanför musiken till höger-
Om Johan Ekeblads tidigaste ungdom veta vi dessvärre
ej mycket. Hans brev från skoltiden och den långa
utlandsvistelse, varigenom han efter tidens sed fulländade
sin utbildning, ha icke utgivits. Man vet sålunda blott,
att han föddes år 1629 på sin fars, överste Christoffer
Johansson Ekeblads sätesgård Skogen i Västergötland.
Släkten är en av de många med varandra ingifta gamla
västgötaätterna, som allt sedan medeltiden hållit ihop och
bildat en fast sluten grupp inom den svenska adeln. Namn
som Drake, Uggla, Stake, Kafle, Lillja, Krabbe, Kåse,
Lake ange ungefär nivån hos de kretsar, till vilka
Ekeblad-släkten hörde. Det var den typiska mellansvenska
lantadeln, som i äldre tid odlat sin ärvda jord vid böndernas
sida, men ridit i rustning under de stora ätternas baner,
när det gällt rikets fiender eller inbördes fejder.
Stormaktstiden hade nu gripit dem, fört dem ut ur sin
lantliga isolering och givit dem var sin roll i det stora spelet.
Christoffer Ekeblad hade länge tjänat sin kung som över-
ste och kommendant i Frankfurt an der Oder. Någon
större karriär tycks han dock ej ha gjort. Allt tyder på,
att han med glädje lämnat krigsbestyren och Tyskland
för att slå sig ned på stamgodset Stola, vilket vid mitten
av 1640-talet tillföll honom. Ännu många år därefter
hade han fordringar på kronan för sin krigstjänst; rik
hade han tydligen ej blivit under fanorna, men säkert
ganska vis. Han var en av de stilla i landet, varmt
religiös, människovänlig, gästfri — och utomordentligt
nyfiken på allt, som hände ute i den stora värld, som han
vänt ryggen!
Själv en man med litterära intressen, hade han lyckan
att i sin son Johan få en den flitigaste korrespondent,
han gärna kunde önska sig. Om en adelsjunker vid denna
tid i Sverge kunnat ägna sig åt journalistik — skulle
Johan Ekeblad ha haft sin bana given. Men då något sådant
var uteslutet, fick han nöja sig med att hålla sin gamle far
och sin bror Clas med lätt och trevlig lektyr. Under år-
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
