Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna bild visar oss den hederlige
översten Christoffer Johansson.
Ekeblad till Stola i
Västergötland, till vilken sonen Johan skrev
brev med varje post under många
års tid.
tionden har svenska postverket fått befordra hans ofta
rätt långa epistlar till Stola så gott som regelbundet en
gång i veckan. Om det funnits många sådana skrivkarlar
som han i riket, skulle det unga svenska postverket ha
gått sönder!
Johan Ekeblad sätter inte stort pris på sin litterära
verksamhet. Han tröstar en gång sin bror med, att
papperet alltid kan komma till praktisk användning hemma
på Stola — om det skulle saknas hö på en viss lokalitet
— (en av de tusentals kulturhistoriska upplysningar, han
utan att ana det skänkt eftervärlden), och han ber många
gånger om ursäkt för sitt prat. Det var en senare tid
förbehållet att uppskatta den lediga, personliga stil, som
Jahan Ekeblad kanske tidigare än någon annan svensk
vågar bruka i skrift. Han skriver —* särskilt i breven till
brodern — så som de unga junkrarna vid Kristinas hov
talade. Det är inte alltid så fint, och som oftast verka
ordvändningarna på oss förvånansvärt folkliga, rent av
lantliga. Vi befinna oss på ett stadium, då de nyss
införda perukerna ännu ej hunnit påverka hjärnorna under
dem. Den unge Johan Ekeblad är ännu mera svensk än
fransk, mera västgöte än stockholmare.
Och likväl är han, när vi göra hans bekantskap som
19-årig, redan en ganska vittberest och världserfvaren
yngling. Efter några skolår i Jönköping och ytterligare några
års undervisning i hemmet, som då låg i Frankfurt a. d.
Oder, blev han med bördens rätt utnämnd till fänrik och
gjorde ett kort fälttåg mot danskarna i Bohuslän. Han
hade sålunda luktat krut — det är alldeles tydligt, att
lukten ej tilltalat honom — när han fick följa med
Magnus Gabriel de la Gardie på en ambassad till Paris. Där
stannade han i tre år, lärde sig tala franska, klä sig, föra
sig, fäkta och dansa, konversera med höga herrar och
damer — säkert också att spela boll och kort, dricka vin
och vara galant mot enklare kvinnfolk. Något
dygde-mönster var det säkert ej, men inte heller någon roué.
utan en ofördärvad svensk ungdom, som över Holland
vände hem till Stola och som därifrån den 14 juli 1649
red till Stockholm. Hans bagage, klövjat i två korgar
över en hästrygg, fördes av en betjänt.
»När jag nu hitin kom, blev jag strax hos mina bekante
Totten och Leyonhouffud intagen, och slapp jag dom
inte på tre dagar, utan måste städse vara hos båda till
att spela på bollhus, såsom till andra lustiga tidsfördriv,
23
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
