Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig Eleonoras sängkammare på Drottningholm bar ännu kvar
sin förnämliga inredning — en teater, snarare än ett sovrum.
Här var också platsen för de höga väsendena att sväva
upp i guldglans, bland vita statyer och takmålningens
änglar och moln, när de återvände till sin Olymp.
Det andra praktrummet är sängkammaren. Det är
ytterligt typiskt för barockens naiva människodyrkan, att
sovrummet, den mest privata delen av en bostad, utstyres
—1 och brukas som — mottagningsrum. Visserligen är
det bara för de mest gynnade, de som stå den höga
personen närmast, som dess dörr öppnas. Just i den gunst,
som ligger i, att man får se den höga herren eller damen
sitta i sin säng, nästan som en vanlig människa, ligger
något underbart, liksom det för det höga herrskapet självt
är något av en upplevelse att bli en smula mänskliga en
stund på förmiddagen, innan den tunga och stela ståten
skall dragas på igen. Och likväl är praktsängkammaren
inte alls lik ett vanligt sovrum. Det är snarast en intim
teater, där huvudpersonen spelar ensam — eller på sin
höjd ger små dialoger — på scenen, medan en utvald
publik fyller salongen. Scenen är själva alkoven, vars
öppning är formad som en triumfbåge, smyckad med
kransar och flygande genier, men stängd av en låg balu-
350
strad och tunga draperier. När dessa dragas åt sidan, ser
man sängen från fotändan, överskuggad av en praktfull
baldakin. Och i sängen sitter då den höga personen, i
väl arrangerad negligé, med den höga hårklädseln i det
närmaste färdig, med praktfulla, svallande sidenkläder,
som bara blotta en aning av en hals eller arm, som vanliga
dödliga ej få se, men vars åsyn förunnas de utvalda, som
en särskild gunst. Olympiern leker människa.
Detta var idealet. Fullt så präktigt som på
Drottningholm blev det väl inte genomfört på så värst många
ställen i Sverge. Men sticken i Dahlbergs Suecia Antiqua
och vittnesbörd av folk, som rest i Sverge under denna
tid giva dock vid handen, att här vuxit upp palats som
svampar ur jorden. Den äldre generationens stormän hade
haft en eller två sätesgårdar, där de ordnat ett
representativt hem åt sig. I och med adelns indragande i ett
regelbundet arbete i rikets tjänst blev det också nödvändigt
för många, att bygga sig hus i Stockholm. Axel
Oxenstierna, som styrde det svenska stormaktsväldet, som var
en högättad man och mycket rik, byggde ut sitt Tidö
på ett både gediget och dyrbart sätt. Men den gammal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
