Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I många år sysslade Rådbeck med att utarbeta förslag till en
mäktig byggnad för Uppsala universitet. Intet av hans förslag kom dock
till utförande. Det förnämsta av de hus, som akademien ägde, var
det genom Gustaf II Adolfs försorg år 1622—26 byggda
Gustavia-num, som lagts på ruiner av den gamla ärkebiskopsborgen väster om
domkyrkan. Här uppförde Rudbeck under åren 1662—i en
ku-polkrönt överbyggnad sin berömda »anatomiska teater», en lärosal,
där man från flera rader kunde följa hans dissektioner och
anatomiska demonstrationer.
börd, ännu var och varannan bonde kunde spela på
nyckelharpa och säckpipa.
I vetenskapen behövde svensken bara begagna sitt
medfödda förstånd och de krafter, hans blod och härstamning
gåvo honom till skänks, för att öppna nya vishetsflöden,
där andra försmäktade i torra öknen.
Och så som kungen, herrarna och de lärde, så voro alla
svenskar födda till storverk — med yxa och plog, med
pamp och musköt, med segel och åror. Ingen jord var
bättre än Sverges jord, ingen luft sundare, intet vatten
mera hälsobringande än Sverges. Paradiset stod här, mitt
för ögonen. Det gällde bara att få syn på det.
Olof Rudbeck, vars trehundraåriga födelsedag firades
år 1930 och som dog ett par år efter Narvaslaget, när det
svenska väldet stod på sin höjdpunkt, då svenskarna
kastade boll med Östeuropas stater och kronor, medan hela
världen höll andan — denne märklige man fick leva och
dö i sin tro, att svensken kunde allt.
Han var själv den mest lysande bekräftelse på denna
uppfattning. När hans minne nyligen firades, hyllades
han som anatom — redan i tjugoårsåldern upptäckte han
lymfans roll i blodomloppet — och som skapare av
Atlantican, toppunkten på ett par århundraden av svensk
forntidsforskning. Han hyllades som arkitekt — han
byggde om Uppsala, från slottet och Gustavianum ned till
borgargårdarna, akademiekvarnen och broarna — cch
som ingenjör — han gjorde stora, betydelsefulla försök
med slussbyggnader, (varvid han hade en uppmärksam
lärjunge i Chr. Polhammar, som sedermera blev den store
Polhem), och var den förste som i Sverge satte i gång en
teknologisk undervisning. Han hyllades som
naturforskare — det var på hans initiativ som sonen, Olof
Rudbeck d. y., reste till Lappland och bl. a. skaffade ihop
material till ett verk om våra nordliga landsdelars
naturhistoria. Tyvärr brann största delen av det samlade
materialet upp i samma eldsvåda, som också ödeläde stora
delar av faderns livsverk. Men några årtionden längre
fram fann likväl en ung genialisk student, som bodde
hos Rudbeck d. y., att uppgiften borde fullföljas, och
reste med sin lärares understöd ut på en lång forsknings-
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
