Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm. Där började han snart med ett degenererat,
kriminellt barns hela inneboende slughet och ondska sätta igång
en ny trolldomsepidemi. Hans förnämsta medhjälperskor
voro två unga pigor, i tjänst hos stånddrabanten Myra
på Söder, och en tredje ung flicka, Lisbeta Carlsdotter,
som synes ha varit en verkligt brottslig, samvetslös och
hård människa.
Dessa ungdomar satte skräck i Stockholm under lång
tid. Tre fattiga kvinnor avrättades på deras angivelser;
en av dem blev t. o. m. levande bränd. Flera andra hade
redan blivit dömda eller voro hopplöst hemfallna under
domen. Redan kände sig »Myrans pigor» och Lisbeta så
säkra i sadeln, att de trodde sig kunna utpeka vem som
helst i staden. Ingen gick säker för dem. Och de liksom
»Gävlepojken», som han kallas i den av k. maj:t tillsatta
trolldomskommissionens protokoll, utpressade både
pengar och andra förmåner av folk, dels för att de läto dem
veta, om deras barn blevo »förda», dels för att de
benäget underläto att blanda in deras namn i den växande
skandalen.
Men de begingo i alla fall en dumhet, när de angåvo
hustrun till en »stadscapiten» Remmer för att föra barn
till Satan. Ty »capitenskan» hade både mera vett och
bättre försvarare än »Näslöskan» och »Tyska Annika»
och »Rumpare Malin» — de stackars proletärkvinnor,
som kommissionen redan expedierat. Hennes man åtnjöt
anseende och man var skyldig henne vissa hänsyn. När
hennes sak var före, tog kommissionen på ett något
grundligare sätt itu med angivelserna och vittnesmålen. Det
blev diskussioner mellan de högvördiga präster, höglärda
doktorer och ansenliga ämbetsmän, som här sutto till
doms, och från detaljerna kom man in på principerna. I
sammanträdet den n september 1676 yttrade kaplanen i
Storkyrkan, Eric Noræus, »att han fuller intet är så
absurd, att han alldeles förnekar trolldom och
barnefö-rande, men håller det före vara en så farlig och mörk sak,
att han intet förstår eller kan finna sig däruti, mindre
understår sig härefter någon, förutan bättre skäl och
upplysning uti saken, ifrån livet döma...» Detta modiga
uppträdande besvarades av en annan kommissarie, doktor
Bromell, med en insinuation, att Noræus »lägger sig ut
för Annika Svensdotter», en av de anklagade. Noræus
förnekade bestämt, att han leddes av några personliga
motiv och påpekade samtidigt, att doktor Bromell vore
jävig i saken, emedan hans son var bland dem, som skulle
ha »förts» just av bemälda Annika!
En medlem av denna kommission var doktor Urban
Hjärne. Han hade den 24 juli samma år dömt Rumpare
Malin skyldig och, i avseende på straffet, röstat för att
hon skulle nypas med heta tänger, halvhuggas och
brännas, emedan förslaget att hon skulle levande brännas,
syntes honom »allt för cruelt». (Hon brändes levande.)
Den 26 juli, då Tysk Annikas mål avgjordes, röstade
Hjärne på uppskov »efter saken är något mörk», ehuru
han nu fann flera skäl att fälla än fria den anklagade.
Alla övriga ledamöterna fällde henne. Straffet blev
halshuggning och bränning i överensstämmelse med flertalets,
även Hjärnes, votum. Den 11 september återkallade det
Urban Hjärne försökte sig under sin vistelse i Paris
1670 även som etsare. Detta självporträtt återger säkert
mycket troget hans ärliga svenska studentuppsyn.
första av trolldomsvittnena klart och bestämt sina
anklagelser mot kaptenskan Remmer och alla andra häxor,
inklusive de redan avrättade. Under de följande dagarna
föll hela den beviskedja, på vilken dödsdomarna hängde,
i stycken.
Den 3 oktober samma år överlämnade Urban Hjärne
till kommissionen ett betänkande, som punkt för punkt
slog alla trolldomstrons argument i kras. Han visade hur
vittnesmålen i de flesta fall varit på förhand uppgjorda
och överenskomna mellan vittnena, hur somliga vittnat
av uppenbar skräck för att själva bliva anklagade, medan
huvudvittnena konsekvent och i brottsligt uppsåt
framlagt och tvungit andra att framlägga medvetna
lögnhistorier. Vad själva saken beträffar, visar han, efter att
ha besökt »vakstugor» och observerat de »bortförda»
barnen, hurusom deras symtom, där de ej varit
simulerade, voro att betrakta som naturliga följder av skrämseln,
liksom att de ögonblickligen upphört, när patienterna
fingo lukta på »spiritus salis ammoniaci» och några
andra medikament, som sålunda borde duga till att
»förjaga trollpack och onda andar».
Hjärnes betänkande gjorde slut på trolldomsväsendet i
den epidemiska form, det en tid bortåt visat i Sverge.
3 é7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
