Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Dahlberg har ritat denna bild av Karlskrona, den nya, starka
sjöfästning, som gav svenska flottan möjlighet att på kortaste tid
skynda till varje punkt av Östersjöväldet, som hotades av någon
fiende till sjöss. I den ypperliga hamnen ser man de nya, stora
örlogs-skeppen ligga för ankar.
mycket tidigt känt sin tron vackla under sig, och att han
redan vid unga år levde i den oroliga förkänslan av den
dödliga sjukdom — magkräfta — som ryckte bort honom
i den tidiga medelåldern. Med sådana erfarenheter och
aningar kunde hans enkla, av pliktkänsla genomträngda
själ endast känna trygghet och tillfredsställelse de
stunder, då han arbetade på att göra statsfinanserna sunda
eller att sätta sin armé och flotta i bästa skick. Det förra
— arbetet i kansliet och reduktionskammaren — kunde
dock knappast göra honom glad. Han kände i luften,
hur man hatade honom där — både ämbetsmännen, som
han med hård hand måste tvinga till flit och
noggrannhet, och framför allt de personligen ofta fullkomligt
oskyldiga offren för den nya statsekonomiska politik,
som han var tvungen att genomföra.
Men ute på exercishedarna och lägerplatserna njöt han
en oblandad lycka. Där möttes han av aktning och
sympati. Där trodde man på honom som man och litade på
honom som kung. Där gällde hans ord och befallningar
utan prut öch knot, eftersom alla visste, att han kunde
sin sak och ingen oenighet rådde om ändamålet med det
gemensamma arbetet — Karl XI gjorde i en våldsamt
imperialistisk och militaristisk tid det enda möjliga: han
gjorde svenskarna till ett folk av soldater, som var istånd
att hävda sig med vapen i hand mot de ständigt växande
härar, som rikare länders herrar med guld eller våld
skapade runt om i Europa.
Systemet var i grund och botten ej nytt. Det byggde
direkt på den urgamla bondebeväpningen, som Gustav
Vasa, åtminstone i vissa landskap, börjat sätta något
mera i system. Det skulle fortfarande finnas vapen i de
svenska stugorna, och folk, som kunde sköta vapnen
fastän dessa numera tillhandahöllos av kronan, som
svarade för deras enhetlighet och kvalitet. Kronan hade
börjat dela ut en del av sin jord som avlöning åt
befäl, småningom också åt en del av det manskap, som
bönderna vid utskrivning hade att ställa upp. Karl XI :s
indelningsverk är ett delvis nytt, men framför allt
konsekvent sätt att organisera bondebeväpningen. Det
innebar, att alla landets jordägare — och dessa voro efter
reduktionen åter majoriteten av landets befolkning —
gemensamt skulle bära ansvaret för, att här och flotta
ständigt ägde en fulltalig och fullt övad personal. Då
likväl krigsmakten ännu ej behövde alla vapendugliga
män — så långt kom man inte förrän under det humana
1800-talet! — utan alltjämt kunde nöja sig med ett be-
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
