Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bra och typiskt mindre borgarhus i Stockholm på karolinska
tiden såg ut som den här avbildade gården. Den byggdes, enligt
bevarade ritningar, år 172$ av slott sbyggmästaren J. M. Theulig för
hökaren Johan Pilzer på tomten Södermannagatan jo—12. År 1932
uppfördes den ånyo på Skansen, där den inretts till boktryckeri och
bokbinderi. Huset är byggt i en våning av rödmålat timmer med
högt och brant tegeltak, under vilket ett par vindsrum äro inredda.
lämpade sig för övrigt inte för större tillställningar. T.
o. m. den stora »Coursalen» blev lätt för trång. Men där
fanns gott om små trevliga gemak, som kunde lysas upp
med en liten ljuskrona och några par lampetter och
värmas med en god björkvedsbrasa i den grönglaserade
kakelugnen. Där passade de mörka ekmöblerna från Karl
Gustavs tid bättre än de gyllene franska möblemangen,
som man hunnit bli led på. Och ville man ha nytt, så
fanns det nya, hemtrevliga möbler i engelsk och holländsk
stil, av mörka träslag med mjuka, enkla former,
elegantare och mindre pråliga än de gamla. De anspråksfulla
väggbeklädnaderna av siden i guldramar eller brokigt
gyllenläder kunde numera ersättas av hemtrevliga
stofttapeter, billiga och solida, gjorda av starkt lärft med
schablonerade, upphöjda mönster, och de tunga,
stuck-prydda taken behövde nu bara ha en liten lätt kantlist
och en enkel rosett för ljuskronan. Fönsterfoder och
spröjsar, listverk och dörrar målades i diskreta oljefärger.
Mot dem sågo glasrutorna liksom blankare ut och
kakelugnen glänste i kapp med alla de små färgrika
prydnadssakerna — en och annan silverpjäs, ett skrin i kinesiskt
lack, ett högt, lackerat klockfodral med urtavlan
blänkande av mässingsornament. Hade man så några goda
släktporträtt, inte jättetavlor med tjocka, helt av kyller,
spetsar och galoner bestående krigaranor från farfars tid,
utan små hyggliga, mörka dukar med bröstbilder av
värdigt och förnuftigt folk i peruk och fontang och unge
kung Karls djärva, styvhåriga krigarhuvud någonstans
över en dörr — som en frisk nordanfläkt i
kakelugns-värmen — då hade man en lugn vrå, där man kunde rida
ut tidens stormar och vänta hem de vilsna flyttfåglarna
— om de hittade hem.
I denna miljö behövde man inte vara rik — och var
man inte fattig, så behövde man inte heller visa det.
Mitt under Sverges sista, mot allt sunt förnuft gående,
stormande och strålande äventyr hölloMåttan och
Förnuftet sitt intåg i det rike, där hittills Modet och Dygden
härskat. Stiernhielm ställdes på hyllan och Fru Brenner låg
framme på bordet. Tog man någon gång fram Gunno
Dahlstiernas prunkande »Kunga-Skald», så var inte den
blide Runius långt borta. Och i stillheten om
vintersöndagarna efter gudstjänsten lät man sida efter sida av
den fromme Spegels »Guds verk och hvila» glida fram i
milda, jämna rytmer över alla svidande sår och obotliga
sorger, svikna förhoppningar och krossade drömmar,
som ändå alla, alla hemma i Sverge buro på.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
