Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den berömda porträttmålaren G.
Lundberg bar här återgivit Jonas
Alströmeis energiska och
intelligenta drag. Det är den friska
fläkten i svensk rokoko som andas
över detta porträtt.
det allmänna voro Alingsås’ Manufakturverk, Wedevågs
manufakturverk, Barnängens manufakturverk, Flors
linnefabrik och Rörstrands porslinsfabrik.
Av dessa var Alingsåsverket det ojämförligt mest
gynnade. Redan 1739 hade detta år 1723 priviligierade verk
slukat över 400.000 daler silvermynt i offentliga
understöd.
Men så var det också landets »moderverk». Man
räknade ej så mycket med de direkta vinsterna av Jonas
Alströmers verksamhet, som med de erfarenheter och
lärdomar denne högt betrodde man kunde utvinna åt
landet genom att pröva de mest skilda anläggningars
bärkraft och svårigheter.
Han hade som ung man tjänat sig upp till en viss
förmögenhet i själva England, hemlandet för all modern
industri. Och efter trägna och ingående studier på
kontinenten hade han på egen risk och med stora personliga
offer fört hem till Sverge inte bara en noggrann
kännedom om många fabrikationshemligheter, som ingen
svensk tidigare haft tillfälle att lära känna, utan t. o. m.
originalmaskiner, färgväxter och frön — sådant som
direkt kunde omplanteras i Sverges jord.
Jonas Alströmer förkroppsligar hela frihetstidens
glada optimism, där den är som bäst. Han vet^ vad han
själv och hans idéer äro värda — i det långa loppet —
och om han misstar sig på de kortare kalkylerna av brist
på erfarenhet om svårigheterna, så är det visserligen
tråkigt för honom, men i längden lyckligt för landet
Själv blir han aldrig rik eller bekymmerfri. Men hans
hembygd, den magra delen av Västergötland, blomstrar
upp, när spinnrockarna börja snurra och vävstolarna
dunka, inte bara i Alingsås, utan i många socknar runt
omkring. Och om Alströmers tobaksodlingar inte i
någon högre grad blivit till lycka för ett folk, som bara
alltför snart lärt sig bruka tobak på världens hemskaste
sätt — läppsnus! -— så äro hans försök med potatisen
desto betydelsefullare i ett land, där den sista
reservfödan hittills bestått i — tallbark. Alströmers betydelse
var kanske • snarare folkbildarens än
industrimännens. (Att de två verksamheterna kunde gå hand
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
