Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms slott fick under iyoo-talets förra hälft en utsökt, till sin
prägel mycket’fransk rokokoinredning, som till stora delar är
bevarad. Detta är en sängkammare i gästvåningen.
direkt förhållande till Tessins relativt stränga och
upphöjda smak. Ty han var ju sin tids verkliga svenska kung
på konstens alla områden.
Men slottets nya prakt och de under denna period
framför allt till de stora bruken knutna, privata
praktbyggena med deras franskare än franska inredning
uttrycka endast en sida hos den svenska rokokon.
Den var i verkligheten mindre aristokratisk och vida
mera borgerlig. Den var njutningslysten, men rätt
anspråkslös. Dess håg låg varken åt filosofien, av vilken
den egentligen bara drog de lättaste och angenämaste
konsekvenserna, eller åt religionen, där, söm vi sett, forna
tiders hårda renlärighet på ett märkvärdigt sätt
uppmjukats och förvandlats antingen till en allmänt hållen,
sval och konventionell gudfruktighet eller till en mycket
svärmisk och känslosam gudaktighet. För övrigt voro
tidens andliga intressen utomordentligt starkt inriktade
på realiteterna: naturens alla riken, det egna landets och
främmande länders naturbeskaffenhet, folkslag och
egenart, utgjorde ämnet för de flestas käraste läsning inom en
408
ganska stor och ständigt växande publik. Och härvid var
man ej blott begiven på att som »Curieux» — vetgirig
— roa sig åt allt nytt och förunderligt, utan också
oändligt angelägen att strax draga »nyttan» eller »moralen»
ur varje erfarenhet. Varje mekanisk uppfinning, varje
nyhet av praktisk eller estetisk art hade därför strax
allmänhetens intresse på ett sätt, som väckte de mera
gammalmodigas och styvnackades raseri, men som ej stod att
hejda. Till och med en stor rokokofigur som Carl Gustaf
Tessin blev med åren ej blott politiskt isolerad, utan
också, söm man tydligt ser av hans dagbok, andligt
främmande för denna svenska rokokovärld, som hade så litet
av hans älskade, romerska stenstil över sig, som var så
lätt förnöjd, så oklassisk och enkel.
Fredrik I var den kung, under vars spira den svenska
rokokon blomstrade upp. När han dog, grät den långe
Carl Tersmeden så mycket, att han måste skicka sin
betjänt efter ett glas vatten — en ovanlig dryck för denne
man — och till apoteket ett »Pulvis antispesmotiquus»
— vad det nu var för något på hans ofta något självs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
