Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omne ndit punéhim qui milcuit
utile dulci. Horatius.
*,«*pSIMpm.
fat SBcnjamm erønctber.
Dalins »Then Swänska Argus»,
vars första nummer utkom år
1732, hade denna något karolinskt
stelbenta vignett, som dock
bortlades redan i andra numret.
I »Then Swänska Argus» diskuterar Dalin i en hittills
bara i privatbrev och samtal använd, ledig stil alla dagens
kulturella och filosofiska stridsfrågor, smått och stort om
vartannat. Och i denna kvicka och oförskräckta poets
dikter kom samma folkligt språksamma lynne, så olikt
äldre tiders ömsom stela, ömsom våldsamt utbrytande
svada, till uttryck. Som själen i det 1732 stiftade
litterära ordenssällskapet Awazu och Wallasis, där troligen
intet annat mystiskt förekom än själva namnet, var
Dalin i tillfälle att odla och väcka sin omgivnings
slumrande talanger för fritt och otvunget tankeutbyte. Den
livliga, tidvis hetsiga politiska debatt, som frihetstidens
statsskick gav upphov åt, och som ej blott fördes inom
riksdagen, utan på alla kaffehus och klubbar, som vid
denna tid uppblomstrade i stadens centrum — främst
kring Riddarhustorget, där »hela stan» möttes — var en
annan sida av samma otroligt starka sällskaplighet. Att
inte bara de högsta kretsarna, utan också borgerskapet
och »det gemena folket» i städerna, ja t. o. m. bönderna
på landet livligt idkade sällskapsliv i de nya,
oceremoni-ösa formerna, ger oss samtidens litteratur och konst
många vittnesbörd om. Dråpliga skildringar av
Djur-gårdsbaler och krogliv vimla i Bellmans diktning, som
i stort sett tillhör den svenska rokokon, om den också
till största delen kommer ut på tryck först under en
följande period. Tersmeden har i sina dagböcker målat
många glada julkalas, midsommardanser kring
majstången och dundrande bondbröllop både från Bergslagen,
Roslagen och Blekinge. Det nöts säkert fler fiolsträngar
på ett år i Sverge under denna tid, än på tio år under den
föregående.
Brännvinet flödar i alla dessa beskrivningar av
folkliga lustigheter. Superiet, som redan på ijoo-talet utgör
ett av främlingar ofelbart anmärkt karaktärsdrag i svensk
sällskaplighet och som på 1600-talet spelar en huvudroll
mitt i alla ceremoniös stelhet — man söp varandra under
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
