Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle Emanuel Swedenborg, som i sin band baller
sin »Apocalypsis Revelata», ser lika skarpsinnig ocb
förnuftig ut, som han någonsin kan ha gjort på den
tid, då ban ännu blott avslöjade materiens hemligheter.
Nedanför ses Swedenborgs lusthus, sådant det nu står
på Skansen. *
och barnsliga härmningar av fåglars och fiskars yttre
former och rörelser, utan på en verklig kännedom om det,
som lät fågeln flyta på luftvågorna och som möjliggjorde
fiskens fart genom vattnet. Nutiden, som löst båda
problemen, erkänner, att Swedenborgs tankar voro på rätt
spår. Att icke den svenska forskaren redan vid
1700-talets början lyckades förse Karl XII:s armé med
flyg-och u-båtsvapen berodde på, att många nödvändiga
förutsättningar på kraftalstringens område ännu ej
uppfunnits. Utan motor kunde Swedenborgs flygmaskin ej höja
sig. Därför blev den aldrig byggd.
Samme man byggde ett mekaniskt världssystem, vars
grunddrag senare upptogos av Kant och Laplace och ända
till våra dagar utgör stommen i vår uppfattning om den
fysiska världens byggnad.
Därifrån kastade han sig in på studier rörande själens
säte. Som hjärnfysiolog nådde han fram till en kunskap
rörande hjärnbarkens funktioner, som först i våra dagar
kunnat bekräftas och fullföljas.
Efter att i en mansålder med oerhörd flit ha studerat
den fysiska världens och det fysiologiska livets banor
blev Emanuel Swedenborg religionsstiftare. Den del av
universum, som han på rent intellektuell väg vunnit
klarhet i, föreföll honom med ens så trång och obeboelig
som ett fängelse. Den mekaniska nödvändighetens bojor
tryckte honom till jorden. Det har betraktats som ett
utslag av atavism, ett återfall till primitivare förfäders
tillstånd, när Swedenborg genom visioner och upplevelser
sökte sig fram till himmel och helvete, till änglarnas, de
bortom döden levande själarnas och Guds egen värld.
Måhända är det icke nödvändigt att ta till dylika
förklaringar ur psykiatriens arsenal för att förstå, att Jesper
Svedbergs son med samma styrka och djärvhet sökte
systematisera sina religiösa tankar och drömmar, som han
tidigare satt sina matematiska, mekaniska och
fysiologiska rön och spekulationer i system. »Atavismen»
bestod måhända endast däri, att Swedenborg aldrig
upphört att vara positivt religiös och att han på äldre dagar
starkare än tidigare ägnade sig åt denna sida av sitt väsen.
Det för vår tid egendomliga i hans sätt att uppleva och
skildra sin tro var för en 1700-talsmänniska ej fullt så
märkvärdigt. Andeskådaren, som i sitt lusthus på Söder
mottog änglars besök, verkade enligt många vittnesbörd
varken virrig eller försvagad. Och vad han upplevde var
varken för honom eller för många hans samtida något
otroligt. För övrigt saknade han icke heller under sin
senare period intresse för denna världens ting. Han var
ända in i sin höga ålderdom verksam på
naturvetenskapernas område.
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
