Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I byskolan hos den gamla gumman arbetas tydligen efter
»lancastersystem». Några små flickor »böra upp», medan
vid bordet hjälpa varandra med läxorna.
NUTIDENS FÖRE
Undast i korta antydningar kan- den rika och oss i alla
detaljer närstående kulturella utveckling beröras, som
bildar övergången från gustavianska tiden till det, som
för många ännu levande är deras egen tid — det senare
1800-talet. Denna övergångsperiod talar tydligare än
varje föregående om sig själv. Den har sin egen, aldrig
tystnande tolk i alla de minnen från dess verksamhet, som
ännu omge oss. Varje bokhylla hyser dess diktare och
berättare. Varje gammal gata i våra städer har hus, som den
tiden byggt. Våra tidningar bära ännu i många fall namn,
som de ärvt från den tidens frodigt uppspirande
tidningspress. I våra politiska debatter komma den tidens
argument och termer ständigt igen: konservativ och liberal,
demokrat och reaktionär, rösträtts- och tullfrågor —
allt detta fanns redan på Karl Johans tid. Mycket har
ändrats; det Sverge, som de äldsta nu levande minnas,
var dock det, som följde den förste Bernadotte till graven
och hyllade hans son.
ett slags
gossarna
BUD
Vad var då det mest betecknande och livsdugligaste,
som spirade upp på den svenska odlingens åkrar under
denna tid?
För att börja med en mycket väsentlig sak:
Undervisningsväsendet fick ett alldeles nytt skick.
Den gamla metoden för den förmögnare klassens såväl
som för böndernas barn var i huvudsak privat
undervisning. De förnäma gossarna hade sina informatorer,
flickorna sina guvernanter. Bondbarn fingo den undervisning,
som de enligt kyrkans krav skulle ha, d. v. s. en viss
läskunnighet och sina »kristendömsstycken» av föräldrarna,
eller, sedan 1700-talet, här och var genom
sockenskollärare, som levde av vad församlingen ville kosta på dem
och bedrevo sin enkla undervisning i stugorna eller hemma
hos sig, möjligen i någon kombinerad socken-och skolstuga.
Endast vid de i stiftsstäderna som ett arv från
medeltiden uppehållna lärdomsskolorna meddelades en
offentlig undervisning, som i huvudsak togs i anspråk av svagt
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
